2012: Is the end near?

Jag såg ju filmen 2012 igår. Mina nerver klarar inte riktigt sådana ”precis i sista sekunden”-scener som det var ganska gott om i denna totalt klyshiga let’s-stop-fighting-and-save-the-world-instead-are-you-with-me-everybody? amerikanska filmen. Haha, jag hoppade upp och ner i stolen, ruskade om Emilie ett par gånger och gömde mig i handflatan. Jo jag vet… jag är sjukt töntig.
Men jag älskar ju sådant. Och jag lovar er att det fanns inte en enda tråkig stund i denna 2,5 timme långa rulle. Satt som på nålar större delen av den och tycker dessutom att de olika historierna flätade samman ganska bra. Duktiga skådespelare med. Och jäkligt snyggt och bra gjord.

Så gillar ni katastrofilmer, John Cusack, klyshiga skämt och precis på håret-scener, så gillar ni nog denna med.

En stark 3:a får den av mig. Att den var för lik andra katastroffilmer och att den var liiite för osannolik ibland, drog ner betyget. Samt att den indiske pappan pratade engelska med sin indiske son, vilket störde mig något. Vad är oddsen liksom? Men spänning var det gott om! Definitivt en film man ska se på bio dessutom.