22.03.2016
22 mars 2016. Ännu ett mörkt datum i vår historia. Jag har några bekanta som bor i Bryssel och en vän skulle egentligen ha bytt flyg på den flygplatsen i morse, men han bestämde sig för att ändra sina planer. Tänk att ibland är det ren slump som avgör vårt livsöde. Fel plats vid fel tillfälle. Eller tvärtom – turen att inte befinna sig på en viss plats just då. Samtidigt är det så många oskyldiga människor som dött och skadats. Det skrämmer mig att det lika gärna kan hända närmre oss nästa gång. Nu var Bryssel redan under hot, och frågan var väl snarare ”när” än ”om”, men det är fruktansvärt att vi inte ska kunna känna oss säkra någonstans. Att några sjuka människor fått för sig att hänsynslöst göra slut på oskyldiga personers liv. Vad ska hända härnäst? Självklart ska vi inte gå runt och vara rädda, men det skapar tyvärr misstänksamhet och främlingsfientlighet, vilket är just vad de vill.
Det blev en konstig dag på något vis, för livet går ju vidare som vanligt och det var inte direkt någon på jobbet som pratade om det. Själv fick jag en flashback från i höstas. Det känns som en dag då jag inte vill klaga över någonting alls. Jag är bara tacksam över att varken jag eller någon i min närhet drabbats.
//March 22nd 2016. Another dark date in our history. Will we ever feel completely safe in a world where hate travels so easily across borders? The worst thing, is that all of this makes people scared, and fear causes suspicion and judging. Which is exactly what these people want. We should never give them that.
Today all my thoughts are with the people in Brussels who are hurt, or who lost someone they loved. It’s scary how coincidence can decide our lives destiny just by being at the wrong place at the wrong time. Luckily, no one I know was affected in these attacks. And all I’m thinking today is that I’m so grateful. What else is there to be?
