3 år tillsammans

Igår firade jag och min snygging till kille tre år tillsammans. På något vis känns det som att vi varit tillsammans längre för vi har varit med om så mycket sedan vi träffades den där soliga höstdagen den 31 oktober 2020. Ett par veckor in i november månad skrev jag såhär på bloggen:

Det var länge sedan jag längtade så mycket till helgen som jag gör den här veckan. Mest av allt för att jag då får hänga med en person som jag tycker extra mycket om just nu. Håll i er nu… jag har blivit med pojkvän. En pojkvän som är rolig, snäll, smart, omtänksam, insiktsfull, världsvan, snygg, gullig och kramar mig så att jag nästan glömmer bort att världen är ur balans. Joråsåatt. Han är en helt underbar människa som på så många sätt lyser upp min tillvaro just för tillfället. Igår när jag kom hem från jobbet hade han städat mitt hem för att jag skulle kunna ta det lugnt efter jobbet, och så hade han satt upp gulliga postit-lappar med söta meddelanden. Ja ni hör ju själva. Det är nästan så att jag blir avundsjuk på mig själv och undrar om jag verkligen förtjänar sådan omtänksamhet.

Då var jag så himla nykär. Klipp till tre år senare och han lyser fortfarande upp min tillvaro de flesta dagar. Världen har varit upp-och-ner några gånger sedan dess och ännu kramar han mig så att jag nästan glömmer bort kaoset utanför. Hans kärleksfulla pussar, gulliga leende och trygga famn är bland det bästa jag vet i livet. Dessutom är han så jäkla rolig hela tiden så jag har gått omkring och skrattat mig genom de senaste tre åren. Och gråtit när det liksom inte gått att prata samma språk. Det går ju inte att vara kära i varandra hela tiden heller, varje dag på året. Vissa dagar har jag tyckt att han varit sjukt irriterande (när han lägger blöta handdukar på sängentar uit sitt dåliga morgonhumör på mig eller måste rama in och hänga upp en tavla just när vi ska äta middag), och han har känt exakt samma med mig kan jag tro (särskilt när jag för tionde gången måste springa in i lägenheten och hämta min glömda mobil så att vi kommer försent någonstans eller skapar kaos i köket när jag lagar mat), och kanske inte alls tyckt om honom. Ifrågasatt om vi ens ska vara tillsammans och funderat över om det inte vore bättre att vara singel än tillsammans med en tölp. Grundkärleken har däremot alltid funnits där och viljan att hitta en lösning på problemen. De allra flesta dagar är han den bästa människan på jorden. När han är sådär unikt fin som bara han är så att det liksom kittlar i magen och hela kroppen känns varm av kärlek.

När han ler sådär som bara han gör. När han är så trött att han knappt orkar prata men är så himla gullig. När han klämmer på min rumpa när jag går framför honom i trappen. När han mäter de perfekta avstånden med lasermätaren. När han skrattar åt någonting roligt på TV:n. När han ställer upp för sin familj och vänner utan att tveka. När han går ut i regnet för att köpa medicin när jag är sjuk. När han lagar min cykel utan att jag behöver be honom. När han rensar avloppet i duschen varje gång så att jag slipper göra det. När han är positivt inställd till alla mina idéer om hemmet. När han skryter för andra om min matlagning eller mitt skrivande. När jag burrar in näsan i hans nacke och han alltid doftar gott. När han hela tiden vill utvecklas som människa och partner. När han låter mig värma mina iskalla fötter på hans varma ben under täcket. När han får mig att skratta trots att jag egentligen är arg på honom. När han dansar runt i köket och sjunger till någon dålig eurotechno-låt från 90-talet.

När han tittar på mig, ler med ögonen och säger ”Jag älskar dig”. Då känner jag mig tacksam för att han finns i mitt liv.

Vi firade förvisso egentligen inte på något vis igår, mer än en highfive för gott samarbete. Tänker att vi löser det sen när lust och ork finns.

Vill du veta hur vi träffades? Det har jag skrivit om här: En superlike på Tinder. Det är det inlägg som fått näst flest likes hittills.

Här är några bilder från de allra första månaderna efter att vi blivit ett par.

Första bilden vi tog ihop, inne på Søstrene Grene. Här var vi nog inte officiellt ett par ännu, men snudd på. Numera går jag mestadels och shoppar utan honom. Det blir oftast bäst så.

Det här var nog några veckor in, så i mitten av november. Jag tvingade honom att odla skägg för jag fick typ eksem av hans skäggstubb.

Staycation på The Vault Hotel i Helsingborg i januari 2021. Under pandemin gjorde vi mycket sådant. Jag har träffat min like när det kommer till livsnjutande.

Sjukt het man har jag om jag får säga det själv. De där ögonen alltså. Mums!

Dessa bilder gör förresten att jag får lust att klippa lugg igen. Ska jag?

Alltid nära nära <3 Vi är båda väldigt fysiska som personer och kramas och pussas varje dag. Det bara blir så. Förutom när vi är ovänner och inte ens vill vara i samma rum som den andra, haha!