Till slut fick vi åka hem
Det var trots allt ganska skönt att komma hem från den långa resan, även om jag hade en liten kris då jag insåg att vi skulle lämna södra Frankrike när vi precis kommit dit. ”Älskling, vi tog några extra dagar i Italien men nu måste vi åka hem. Vi kan inte vara borta för evigt.”, sa M med mjukt pedagogisk ton. ”Varför inte?!”, frågade jag desperat. ”För vi har inte obegränsat med ’f*ck you-money'”, svarade han och ryckte på axlarna sådär som brandmännen i NileCity gör. Då kunde jag inte argumentera emot.
Vi rullade över bron sent i tisdags eftermiddag och när vi körde mot Möllevången fick jag ändå en stark förnimmelse av borta bra men hemma bäst. Det var skönt att sova i min egen säng, inte längre behöva leva i en resväska och laga min egen mat. Min mage behövde fibrer och min rygg en mjuk madrass.
Vi hann knappt packa upp innan vi drog iväg på en dagsutflykt till Skånes Djurpark tillsammans med Mattias mamma, syster och syskonbarn. Det var riktigt kul. Kvällen innan tittade vi på dokumentären Blackfish på Netflix, så jag måste erkänna att det kändes fel att titta på ”djur i bur”, men de lever trots allt i stora inhängnader och blir väl omhändertagna.
Jag tycker så mycket om Mattias familj som tagit in mig som en av dem redan från början. Hans systers två söner rör sig och låter ungefär lika mycket som yra höns men är så fina och snälla barn.
Sedan vi kom hem har vi tvättat, städat, fyllt upp kylen och tittat på de sista avsnitten av Stranger Things. I fredags hade vi en spontanfest hemma hos oss. Det sjöngs från balkongen, kramades till höger och vänster, dansades till Roxettelåtar i vardagsrummet och shotades gin med apelsinsmak. Jag somnade när gryningsfåglarna började kvittra och i lördags var jag ganska bakis. Huvudet värkte och jag gjorde typ ingenting på hela dagen. Men det var det ändå värt. Jisses så kul vi hade!
Vi har snart varit hemma i en vecka och semestern lunkar på i långsam takt. Nu känner jag att jag verkligen kan njuta av att vara ledig med vetskapen att jag har en ny tjänst som väntar till hösten. Min blivande närmaste kollega ringde idag för hon skulle beställa en jobbmobil åt mig och undrade vad jag hade för önskemål. Hur fint är inte det? Vi pratade en stund om bland annat vad som ska hända de första veckorna i augusti och september. Introduktionsdagar på Stockholmskontoret och konferens. Jag har en riktigt bra magkänsla och är så spänd på den här nystarten.
M är ledig fram till första augusti och själv börjar jag på mitt nya jobb den 17:e, så vi har fortfarande tre lediga veckor ihop och sen har jag ytterligare två veckor kvar att chillaxa. Om jag inte är utvilad vid det laget så vet jag inte vad som kan göra det.
Min bättre hälft är i Kalmar sedan i lördags. Jag valde att stanna hemma, dels för att vi ändå ska upp dit nästa helg för en fest och dels för att jag tyckte att vi båda behövde sakna varandra lite efter 2,5 veckors intensivt umgänge. Dessutom tycker jag det är viktigt att han får hänga med sin familj på egen hand. Mig har det inte gått någon nöd på här heller. Jag njuter av att bre ut mig som en sjöstjärna i sängen utan att väckas stup i kvarten av snarkningar. De senaste kvällarna har jag inte umgåtts med någon utan det är underbart att skrota runt hemma få ha hemmet för mig själv ett par dagar. Äter sådant M inte gillar, typ sallader. Å andra sidan började vi sakna varandra redan igår, men det är ju även det ett gott tecken.
Jag har kollat på en ny serie på Apple TV, Loot heter det. Den är lagom underhållande och lättsam för en kvinna med PMS, såg de fem avsnitten som fanns tillgängliga på ett dygn. Den är gapskratt-rolig på flera ställen tack vare Maya Rudolphs komiska timing. Rekommenderas!
Nu när jag skriver det här det måndag kväll klockan 22.25 men jag ställer in det för att publiceras i morgon bitti (så alltså idag när det här publiceras). Jag ska köra halkan kl 06.30 så det är dags för mig att sova alldeles strax. Hade tänkt se en film men det fick bli blogginlägg i stället. Bra va?!
Jag återkommer snarast möjligt med fortsättning på bildkavalkad och resebetraktelser från vår roadtrip. Nu har jag trots allt väldigt mycket tid till att blogga.
