And I’ve got to get that message home

Hela eftermiddagen spenderades i Tuileries. Det är så himla fint väder nu och det ska även fortsätta i nästa vecka, med ännu högre grader. Man kan inte annat än gilla läget!

Natalie kör en powernap innan middagen och jag sitter här och väntar vid telefonen. Tittar jämt och ständigt om det är så att jag inte hört sms-signalen. Kanske fungerar inte vibrationsfunktionen? Eller har han ringt när jag var i köket? Trots att vi sågs för 2,5 dygn sen så känns det som FOREVER. Jag känner mig som en kärlekskrank tonåring som väntar på det där sms:et från honom med stort H.

Nu ringde det precis. Det var mamma. Besvikelse.

Kan han svara på mitt sms någon gång?
Det var ju minst två timmar sen jag skickade det…