Avskrivning
Tankar snurrar i mitt huvud. Jag kan inte sova. Sedan tre timmar har jag vridit och vänt mig, men det går inte. Trots att jag är helt utmattad. Det är så mycket just nu. Förvirran. Tvekan. Besvikelse. Lycka. Allt på samma gång. Ändå är det besvikelsen och tvekan som tar över mest. Hur vet jag vad som är rätt? Är all tid och allt tålamod värt det i slutändan? Kanske inte, men ibland tar hjärtat över hjärnan. Passionen och känslorna vill inte lyssna på förnuftet. Ibland undrar jag varför livet ska vara så svårt och tröttsamt när det är det vi måste dras med till graven. Inbillar jag mig eller borde jag lita på den där magkänslan?
Ibland kan jag önska att jag aldrig flyttade utomlands. Att jag aldig fick känna på hur det är att inte vilja bo i sitt hemland samtidigt som jag aldrig skulle vilja spendera hela mitt liv i landet där kärleken finns. Den ständiga undran om det går att mixa mellanmjölk och rödvin. Det där skillnaderna som betyder någonting trots att jag förnekar för mig själv att de inte spelar någon roll. Acceptans. Ja men det är ju inte den JAG är. Det jag står för. Eller är jag bara rädd för det som är annorlunda? Jag har inte många principer, jag skulle hellre kalla mig ”böjbar” och anpassningsbar. En kameleont som hellre vill att folk ska tycka om mig än sätta ner foten. Ändå är det det jag önskar att jag kunde göra. Säga, ”Nej, nu får det vara nog”, och sen riva returbiljetten för att aldrig kunna återvända.
I stället fortsätter jag köpa returbiljetter. Jag antar att det är min drog och jag vet inte hur jag ska sluta ta den. Den starkaste drogen är nog kärlek. Hur ska man någonsin kunna sluta ta den?
Eller så kanske det bara är den där veckan i månaden då bägaren ständigt rinner över och man undrar över meningen med livet. Kanske är det en blanding av allting.
No Comments
Susanne
Du skriver verkligen fint och klokt, jag bor ocksâ i Paris, har bott här i 8 âr nu och har fortfarande dessa tankar ibland. Stor kram!
Ellinor
Förstår att det måste vara mycket tankar och känslor i omlopp nu då avresan närmar sig. Det kommer säkert att bli tufft för er båda. Men ni har klarat det förr och ni kommer att klara det igen. Paris är inte mer än några timmar bort med flyg. Snart är dessutom skolan slut och då hamnar du i ett helt nytt läge. Önskar jag kunde hjälpa dig mer än bara genom uppmuntrande ord. Men du får hojta till om längtan blir för stor i höst, då kommer jag ner och gör dig sällskap 😊 Inte för att jag på långa vägar ersätter din C, men kanske kan det avstyra tankarna för ett litet tag.
Bon courage!
Kram
Emma says style, love & rock and roll.
sådär kände jag så länge. angående att flytta och hemlandet. och som jag flyttade. som en löpeld, fram och tillbaka till Holland, fram och tillbaka till England – fram och tillbaka till Sverige – och kunde inte bestämma mig. Nu är jag dock glad över att bo i Sverige. Jag vet inte, det tog väl slut på det roliga överalltannars också…
Samantha
Jag känner igen mig på så många sätt även fast jag aldrig bott där, men den här kampen mellan hjärta och hjärna, känsla och förnuft… Vet inte hur många ggr jag har gått i dessa tankar. Dels att jag slitits mellan dem men också att jag objektivt försökt identifiera mina känslor och se vilken del av mig (eller påtryckningar utifrån) det är som säger vad (om du förstår vad jag menar), för att försöka få något vett i allt..
Jag tror endast tiden kommer att utvisa vad som är "rätt" för dig. Och när det sker så har du antingen gjort rätt val eller så kan du välja att agera på det du vet då. Tror inte man ska vara rädd för att göra "fel val", det går oftast att göra om eller rätta till.
(look who's talking)…
Sofia
Ja du, det är inte alltid lätt. Men du ska se att du hittar din väg och din plats. Ibland kan det hjälpa att helt enkelt inte fundera så mycket =)
Sarah
Ibland känns det som att hjärta och hjärna talar två vitt skilda språk och att det inte riktigt finns något sett för dessa två att kommunicera obehindrat. Hoppas du finner en situation som du tycker känns rimlig för både hjärta och hjärna i slutändan!
Christine
Anonym: Du har verkligen rätt i det du skriver. Jag vet att jag har ett val och oavsett vad det blir så vet man inte förrän efteråt om det var rätt eller ej. Just nu är det inte mitt val utan en annans, och förhoppningsvis tar personen det jag säger på allvar. Annars får hjärtat brista. Än en gång. Men just nu klarar jag inte av ett brustet hjärta så jag håller tummar och tår för att allt ska ordna upp sig ändå 😊 Allt det andra ligger i framtiden och förhoppningsvis klarnar det upp sig så fort jag är klar med min utbildning och vi båda vet var vi vill bo. Jag ska försöka göra som du säger, njuta och ha roligt i stället!
Tack för din kommentar, vem du nu än är 😉
Ps, sjalen är från H&M. Vad annars liksom?!
Christine
Syúsanne: Tack, vilken fin komplimang. Det är ju därför jag skriver, för att jag tycker så mycket om när ord berör och uppskattas 😊
Kram på dig med!
/Christine
Karin
Gud vad jag kanner igen mig i det du skriver! ord for ord. Vet precis hur du kanner och har samma tankesbanor. Det ar verkligen svarare an man tror att ha en relation med nagon fran ett annat land. Inte bara hemlangtan och tankar om var man ska bo, utan aven sa mycket skillnader och krockar. Kanner sjav ocksa att jag ibland "kor over mig sjalv" lite for relationens skull. Och visst kanner man ibland att man forlorar sig sjalv lite i det hela. Men det ar val sa att karleken ar sa stark att man forlorar sig sjalv litegrann? man glommer lite bort vem man ar tror jag. Pa gott och ont.
monamie ny blogg!
Det måste vara svårt det där! Jag hoppas allt löser sig till det bästa för er. Ni verkar otroligt kära och måna om varandra! Kram!
Mia
DEt finns kanske inte lika många av oss men visst är vi några stycken som länge eller kanske alltid känt att vi inte hör hemma i Sverige.
Det betyder inte att vi inte tokälskar hemlandet, vi kanske bara älskar det bäst på avstånd?
Jag vrider och vänder på exakt samma sak och hur jag än försöker kan jag inte se mig här i Sverige…