Västra Hamnen under ett vitt täcke

Klockan hade redan hunnit bli mycket när jag väl kom utanför dörren i eftermiddags, så jag tänkte att det nog var bäst att åka till den platsen i Malmö där det fortfarande fanns en chans att fånga solen innan den går ner över Öresund. Nämligen Västra Hamnen. När jag nästan precis kommit fram och står och fotograferar ut mot Ribban hör jag en välbekant kvinnoröst som frågar mig ”blir det bra?”. Under en millsekund hinner jag tänka ”gud så trevligt med människor som interagerar med främlingar”, men sedan ser jag att jag ju faktiskt känner den här personen. Det är min kompis Linnéa och hennes kille Anthony som kommer gåendes! Herregud vad Malmö är litet ibland. Vi promenerade en bit tillsammans och pratade om ditten och datten. Sedan var det meningen att vi skulle sätta oss och ta en fika, men klockan blev för mycket och de var tvungna att gå tillbaka till bilen, så vi sa hejdå med löften om jag jag inom en snar framtid ska komma och hälsa på i deras nya hus och sedan tar jag mitt kaffe och sätter mig ner på Espresso House. Där stannade jag ett tag och njöt av stunden, småpratade med de två trevliga damerna som satt bredvid, tittade ut över småbåtshamnen och läste min bok. Till slut var det nästan mörkt och jag började bli trött, så jag tog bussen hem.

 

Men sablar vad roligt det var att komma ut och fota lite utebilder med min nya kamera. Jag älskar den mer och mer för var gång jag använder den. Nu har jag lagat min middag och ska sätta mig och äta den framför TV:n. Edward Scissorhands går nu och den är ju en av de mysigaste filmerna som finns.