Systra Mi

 

Min syster är nog en av de finaste människorna jag känner. Inte nog med att hon är så himla klok och insiktsfull så har hon dessutom ett hjärta av guld och en personlighet som inte går att tycka illa om. Många av de drag som hon har finns ju hos mig också. Som att vi är veliga, lite knasiga, empatiska och kreativa. Vi är ju på ett sätt samma skrot och korn, även om vi har våra olikheter. Okej, vi bråkar såklart ibland, precis som alla syskon gör. Vi kan skrika på varandra och tycka att den andra är skitjobbig, men vi blir alltid sams igen. Ibland kan vi skratta så vi gråter, ibland kan vi sitta och prata i timmar om viktiga ämnen. Sådant där som bara vi kan förstå för att vi växt upp tillsammans. Om hon mår dåligt så mår ja dåligt, om hon är glad är jag glad. Det spelar ingen roll vad hon gör och vilka vägar hon väljer att gå. Jag är lika stolt över att vara hennes syster oavsett. 

 

Idag satt vi i flera timmar på Fyn och pratade om allt möjligt. Drack gott kaffe och åt en ännu godare chokladboll. Sedan drack vi en kopp te för vi kom på att vi suttit där i två timmar med resterna av kallt kaffe. Tills det hann bli mörkt sedan länge. När livet går i motvind är det skönt att veta att jag har människor i mitt liv som jag kan vara mig själv med till hundra procent och som oavsett vad alltid kommer finnas kvar där. Även när jag glömmer bort att världen inte bara kretsar kring mig själv. Och som kan påminna mig om vem jag verkligen är när jag behöver det.

 

Nej nu ska jag avsluta den här sentimentala hommagen till min syster och promenera 500 meter bort till en annan underbar människa i mitt liv. Stina ska bjuda på risotto med svamp. Det ska bli riktigt gott och mysigt.