When the force is not with you
Jag har tänkt i flera dagar att ”nu börjar jag äntligen komma tillbaka på banan igen”. Motiverad, förväntansfull, peppad… Fast egentligen så har jag haft ont i magen sedan i måndags, går och lägger mig för sent i hopp om att vara så utmattad att det inte finns några tankar att ligga och grubbla över och har ingen större aptit så de senaste dagarna har jag i princip tvingat mig själv att äta middag. Jag orkar knappt ens läsa min mail (att svara på mail känns som att bestiga Mount Everest) och glömmer bort att dricka vatten.
Egentligen har jag så många mål och en vilja att göra saker i min framtid, men det är så mycket att jag blir alldeles handlingsförlamad. Jag får så höga prestationskrav på mig själv att jag knappt ens orkar skriva en mening på ett personligt brev. Det finns massor jag vill göra. Söka efter möjligheter att göra en längre resa, köpa flygbiljetter för att gå på 40-årsfest i Stockholm, skriva en jobbansökan till vad som verkar vara en rolig tjänst, skriva en bok, maila företag för roliga samarbeten för bloggen.. etc etc.
Vet ni. Jag orkar inte. Jag får hjärtklappning bara tanken på att göra allt det där jag skulle vilja göra. Dessutom är det 15 grader ute och blåser storm. Det orkar jag inte heller med. Jag är så trött på att vara den där sprudlande Christine. Positiv och glad, alltid. Som mina kollegor sa när jag kom tillbaka efter min sjukskrivning ”du var så glad jämt, sen blev du ledsen, vi kunde aldrig tro att du var deprimerad!”. Fake it till you make it, säger jag bara. Allt går att gömma om man anstränger sig. Nu orkar jag inte anstränga mig alls.
Förlåt för detta väldigt opeppande blogginlägg. Ni som är nya läsare lär väl fly med vinden (om ni dessutom befinner er i Malmötrakten så kommer det inte vara några problem med den saken), men jag orkar inte leverera inlägg på rosa fluffmoln varje dag. Ljusa inspoinlägg med tusen bilder från Pinetrest är bara inte min grej.
För att på något vis motverka den bittra och pessimistiska Christine, så tänker jag trotsa motvinden och cykla bort till gymmet. Lite träning kanske hjälper, om så bara för stunden. Jag tänkte även att jag skulle lägga ihop ett mysigt Throwback-inlägg från en resa jag gjorde för fyra år sedan. Min kompis Linda la upp en massa bilder från alperna på Instagram och även om jag hotade med att avfölja henne tillfälligt, så blev jag lite inspirerad. Ni som läst ett tag kanske kan gissa vad för resa jag syftar på? Kika in i kväll så får ni svaret.
//I’m having a bad couple of days, and I’m tired of trying to be that perky and positive Christine. Going to the gym now with hopes that it will turn around. I’m gonna prepare a throwback post for later, so check in tonight.
No Comments
Matilda Berlin
Som jag också saknar det! Vad hände med sommaren liksom??
Misstossequeen
Ja var tog sommaren vägen?
ISA
men hörredu, sluta genast med att be om ursäkt att du inte är pepp och glad. Det behöver man verkligen inte vara! Blir faktiskt ”glad” över så öppet och ärligt inlägg. Du verkar ju ha så sjukt mycket krav på dig själv! Vet hur det är när man vill vill vill sååå mycket men kanske inte orkar/klarar allt. Försök fokusera på en sak i taget och ta en dag i taget!! viktigast! stor kram & var snäll mot dig själv!
christinestories
Man kan verkligen undra 😟
christinestories
Ja usch! Förhoppningsvis så kommer den tillbaka snart 😊
christinestories
Ja det är kanske så. Jag vet att du har så himla rätt i det du skriver. Ska försöka tänka på de visdomsorden. Kram på dig <3
Ljuva Julia
Hoppas att du får chans att bli helt frisk och vila upp dig och bli glad på riktigt, inte för att du vill och känner att du borde, utan för att depression är ju piss och det önskar jag inte någon!!
Pernilla
De där kraven man ställer på sig själv är ens värsta fiende. Att lära sig när något är ’good enough’ är konst som jag också ständigt kämpar för att lära mig behärska. Någon gång kommer vi säkert dit båda två och tills dess så gör du rätt i att ventilera dig i ett ämne jag tror många känner igen sig i.
christinestories
Nej inte jag heller. Det är precis som du skriver – piss! Tack för omtanken <3
christinestories
Ja det är de verkligen. Vi får båda två försöka kämpa för att tänka att vi är ”good enough”. För det är vi ju faktiskt egentligen. Tack för din kommentar. Det är fint att få lite bekräftelse när man lämnar ut sig i ett känsligt ämne. Kram!
Resfredag/Annika
Saker och ting ordnar sig i slutändan – allt har sin tid. Här kommer lite höstpepp från Stockholm!
Sandra Nicole
Usch, jag lider med dig!! Så jäkla jobbigt när man vill göra en massa som man har i hjärnan men sen inte har orken till allt det. Känner igen mig något enormt! Jag blir ibland mer skrämd än peppad av mina mål och då hjälper typ bara ett samtal med en nära person, en varm dusch, en romcom eller träning som du stack iväg på. Hoppas du mår bättre nu! <3
teruko
Inlägg som detta, när du är ärlig om hur det känns fast det inte är toppen, berör verkligen. Trots innehållet i ord känner jag ändå av en sorts ny kampanda/styrka? Rätt hoppas jag!
Isabella
De inlägg där du är som ärligast och mest personlig, är de bästa inläggen enligt mig. Så trött på en massa fejkade och oärliga inlägg. Tack! Det kommer att ordna sig. Jag har även varit där och hamnar fortfarande där ibland. Pressa dig inte för mycket och låt det ta tid! Kramar
christinestories
Ja precis så känns det ibland. Tack för omtanken, och för bekräftelsen att jag inte är ensam om att gå genom de tankegångarna. Kram! <3
christinestories
Jag vet att du har rätt i det. Ibland känns det bara som att det är lite extra jobbigt att ordna upp de där sakerna och tingen 😊 Tack för peppen! Kram
christinestories
Vad skönt att höra. Ja än har jag inte gett upp helt 😊
Anna-Sarah
Vad jag känenr igen mig…har jobbat nu under sommaren på en tjänst som jag har varit osäker på om jag skulle orkat med, och nu i lsutet har jag fått svårt att andas och fått hjärtklappning både av tanken på jobbet, arbetsuppgifetrna och när jag är på jobbet. Fick tips om en tjänst som skulle börja precis när denna slutar och som även den skulle vara väldigt krävande, bara tanken gör mig yr och andfådd. Ibland orkar man inte, har lärt mig att hälsan är det viktigaste men ofta glömmer jag bort det när man är mitt inne i något. Jag hoppas att du känner att du får tillbaka energin snart. Ofta brukar det hjälpa att bara släppa alla de där måstena ett tag. Även om det är svårt. Och fortsätta att ta hjälp utifrån. Ha en jättefin helg. 😊
christinestories
Åh tack DU! Vad fint att höra för det är de mest personliga och ärliga inläggen som lämnar mig mest sårbar och orolig. Fram tills jag får såhär underbar feedback tillbaka på dem <3 Hoppas att du inte är i en sådan svacka nu i alla fall. Ha en fin fredag! Kram C
christinestories
Usch vad tråkigt att höra. Det låter ungefär som jag har haft det, och allt startade på grund av min förra tjänst. Så lyssna på kroppen. Den försöker säga dig någonting! Precis som du säger är det viktigt att släppa alla måsten för att hämta energi. Tack för att du delar med dig. Jag hoppas verkligen att du vilar upp dig och snart mår bättre. Kram och ha en fin helg du med!