När ångesten byts ut mot en känsla av frihet

När jag hade varit på informationsmötet igår så cyklade jag hem med ny energi och motivation. Vid centralen fick jag syn på det här och kunde inte låta bli att ta en bild. Det var ännu vackrare i verkligheten och med det hoppfulla pirret i kroppen väcktes en annan känsla. Jag fick äntligen den där känslan som jag längtat efter så länge. Den som inte funnits där på ett tag. Känslan av frihet.

Att leva med ångest kan många gånger kännas som att vara fånge i sin egen kropp. Som att inte riktigt få bestämma själv över den. Det är en utomstående kraft som tar kontroll över tankar och känslor. Känslan av frihet tror jag är det som ger människor mest lycka. Om man tänker på alla personer som suttit fängslade och sedan återfår sin frihet. Att bli berövad den fria viljan att göra det man vill med sitt liv tar även bort hoppet, glädjen och livslusten. Du är inte längre den som bestämmer över ditt liv. Nu tänker du ”men ångest är bara en känsla”. Ja, det är en känsla, men det är inte som att känna ledsamhet eller ilska. Det tar över hela ens sinnesstämning. Jag pratar inte om ångesten man känner när man kommer för sent till jobbet, eller för att man råkade skicka ett sms till den där killen man är intresserad av klockan halv fyra på morgonen. Jag pratar om en ångest som tar över hela ens kropp, som ger fysisk smärta i bröstet. En ångest som gör att det knappt går att tänka på någonting annat. Den som sköljer över en när man står och diskar, när man duschar, när man tvingas vara social fastän man bara vill gömma sig under täcket och den ångesten som inte försvinner förrän den bestämmer sig för att göra det.

Igår kväll lättade den ångesten och idag kände jag i stället känslan av frihet. Jag är så himla tacksam för att jag inte bara känner mig fri i min kropp och min själ idag, men även fysiskt. Varför ska jag ha ångest när det finns så många möjligheter? När hela världen är öppen för mig? Jag tänker inte vika mig för den där ångesten för den har ingen rätt att ta kontroll över min sinnesstämning.

Idag vaknade jag och läste ett mail som gav mig lite extra glädje. En chans att göra någonting som jag länge velat göra. Jag hoppas verkligen att det blir någonting av det för nu har jag bestämt mig för att livet är för kort för att fundera över alla möjligheter som finns där ute. Jag ska göra det jag vill göra för en dag kanske jag ångrar allt det där jag aldrig gjorde.

//Last night while biking home after the meeting I attended, I felt this feeling of freedom, hope and motivation. Not anxiety or resignation as I have felt so many times before. Having anxiety is not just having a feeling. It’s something taking over your body, making it heavy. It almosts feels like you are being a prisoner in your own body. It comes over you when you’re showering, hanging out with friends, doing the dishes or trying to fall a sleep. No matter what you do it stays clinging on to every bit of your mind. So when that feeling is being switched to a sense of consciousness and security, it almost feels like being set free. It’s such a relief and joy that is hard to describe and difficult to understand if you’ve never been suffering from anxiety. 

Right now I feel happy and feel like I have things to look forward to. Life is an open book and it’s my own responsibility to make the most of it. I’m not only free in my mind, but also my life. I need to be thankful for that.