Tillbaka på ruta ett
Jag sitter här i en dubbelsäng hemma hos Fia och Brett i Green Point. Tacksam över att ha vänner som ställer upp, även fast jag bara känt dem i några månader. Tacksam över att kunna åka hem till mitt hemland utan problem. Glad över att slippa ett jobb som gav mig söndagsångest varje vecka i två månaders tid. Lättad över att ha tagit ett beslut. Samtidigt känner jag så många olika blandade känslor över just det beslutet.
Är det verkligen rätt? Tänk om jag ångrar mig? En del av mig älskar livet utomlands och vill ge Kapstaden en chans. Samtidigt vet jag att jag inte hade mått bra över att jobba på det företaget. Fast så kommer jag till den där stora frågan: Vad tusan ska jag göra när jag kommer hem? Jag vill inte tänka att jag har slösat bort min tid, men samtidigt känner jag viss stress över att jag har jobbat i fyra månader och knappt lärt mig någonting. Fast det kanske jag har utan att jag tänker på det.
Jag tror att problemet ligger i att jag inte gör det jag verkligen brinner för. Jag tror inte att jag är en person som kan jobba med någonting som jag inte kan stå för till 100%. Egentligen kände jag redan innan jag åkte att någonting skavde. Det var sådant jag hörde om. Såg i sociala medier. Det bekräftades när jag kom hit. Såg hur vissa blev behandlade. Girigheten som inte stämde överens med företagets image. Jag insåg hur olika mina värderingar var från företagets.
Nu åker jag hem och måste starta om på ruta ett. Slänga det första utkastet och börja på ett nytt manus.
Nej om jag skulle ta och sova. Allting känns oftast ganska förvirrat klockan fem i tolv på natten.
No Comments
teruko
Men, det är klart du lärt dig någonting! Massor, skulle jag vilja säga, även om många erfarenheter varit jobbiga och negativa. Det om något tar man lärdom av. Vet du själv vad du skulle v i l j a göra? Att direkt finna drömjobbet är kanske en svårtillfredställd önskan, men inriktningen på jobbet? Vore det inte lugnast att prova på ett arbete i en kultur där du känner dig något mer ”hemma”, där de yttre omständigheterna inte lägger sten på börda? Typ i Malmö (eller i Paris?) ? Huvudsaken är ju att du m å r bra var du än bor och jobbar, det är ju själva centralpunkten, så den frågan är prio ett, tycker jag. Dock hänger ju allt samman på ett knepigt sätt. Det känns som om du måste hitta en plats att komma till ro på mera långvarigt och lämna den vildaste reslusten till att göra ”besök” utomlands mm under en mer långvarig period. Sant? Hoppas du vet.
Tina
Tror också att du faktiskt lärt dig massor. Och att säga stopp när det inte känns 100% bra är en styrka. Allt har en mening och snart öppnas nya dörrar för dig. Önskar dig allt gott. Kram
christinestories
Ja jag får tänka på det så. Tack snälla du! Jag önskar exakt samma till dig. Kram! <3
christinestories
Ja det är en bra tanke och någonting jag själv funderat över. En del av mig vill bo i Sverige, men så tycker jag ju samtidigt väldigt mycket om att bo utomlands. Om jag bara trivs med tillvaron så känner jag mig lycklig och bekväm, men då ska ju de viktigaste faktorerna också stämma. Som jobb, boende, socialt liv, hälsa etc. Jag får ta mig en funderare och se till att ha flera val att gå efter. Då blir det nog lättare att gå på magkänslan än när jag tidigare lagt alla mina ägg i en korg 😊 Tack för din kommentar och för att du vill så väl. Det uppskattar jag verkligen. Kram!
Julia
Jag tycker att det var sa modigt att du vagade ge det en chans 😊! Att bo pa en annan kontinent, utan familj och vänner i närheten… Alltsa bara av det lär man sig ju massor! Jag beundrar dig, pa riktigt! <3