I’m sick and tired of this

Jag hoppades att helgens försök till kurering skulle göra mig frisk lagom till den nya jobbveckan. Det enda jag har gjort är att sova, dricka en massa vatten, se på film och i ren tristess missbrukat Snapchat. Jag tänkte att maximalt med vila skulle få mina vita blodkroppar att föröka sig, men icke sa nicke. När jag vaknade idag så insåg jag att det inte skulle gå. Så jag fick motvilligt ringa och sjukanmäla mig. Det känns bittert för jag VILL verkligen jobba idag, men tyvärr skulle det nog bara innebära en försämring och risk till att missa ännu mer jobb i veckan.

Igår fick jag tid på vårdcentralen, men en förkylning utan angrepp från bakterier (fast jag är ganska tacksam över att det inte var halsfluss för en till kur med antibiotika hade nog inneburit döden för min naturliga tarmflora) kan ju tyvärr inte botas på annat sätt än just det jag sysslat med de senaste dagarna. Det enda läkaren kunde göra vara att skicka ett recept för hostmedicin, men när jag kom till apoteket och fick reda på priset så höll jag på att få ännu en hostattack. 250 kronor! Det är rena rama rånet. Vem tusan har råd att vara sjuk med sådana priser? Jag minns ett tillfälle i Paris 2009 när jag var riktigt sjuk och köpte en flaska hostmedicin med morfin för 4 euro. Jag saknar de franska apoteken.

Flaskan med Cocilliana-Etyfin fick snällt stå kvar på apotekshyllan och i stället köpte jag en burk D-vitamin. Bättre att jobba förebyggande så att detta med att vara sjuk varannan helg inte utvecklas till en ovälkommen tradition. Jag åt lite frukost efter att jag hade ringt till skolan och passade på att svara på några mail. Nu tänkte jag sova några timmar i hopp om att må bättre i morgon.