Monday dinner à la française

Vad fina ni är hörni. Tack för all respons på föregående blogginlägg. Jag blev alldeles varm i hjärtat av alla kommentarer på bloggen samt Instagram och Facebook där jag länkade till inlägget. Vänner hörde av sig för att visa sitt stöd och det gör att jag känner ännu mer att det jag gjorde inte var för intet. Det gör mig så glad att läsa att ni står bakom mig i detta för ju mer jag tänkte på det i söndags, desto argare blev jag. Sedan påminde jag mig själv om hur viktigt det är att inte bli bitter och älta för det gör ingen positiv inverkan på händelsen. Det viktiga är att jag känner att jag gjorde rätt och att de gjorde fel, och inte tvivlar på det. Idag ringde jag ägaren till Paddy’s och berättade min sida av historien. Jag kan väl inte påstå att jag fick ett särskilt engagerat gensvar, men jag ska maila dem, hoppas på att de faktiskt ser över vilka människor de anställer och framför allt inte står bakom diskriminering.

Jag ville blogga igår men det fanns inte så mycket tid till det. Först jobb såklart – jag jobbar varje dag nu vilket är skönt – och då fick jag åter igen lite hopp för mänskligheten. Det är troligtvis för sent för de där vakterna att hoppas på någon storslagen, positiv utveckling men barnen är vår framtid. Där kan jag i alla fall påverka. Det känns ganska bra. Dessutom får jag så mycket kärlek och energi från de där skitungarna. Hela mitt stränga hjärta smälter när de visar omtanke, generositet och tacksamhet. Jag tycker nästan synd om de där idioterna från i lördags natt. De skulle nog behöva lite av denna kärleken de med.

På kvällen igår kom Julia över på middag. Vi körde på franskt vis = ost efter maten. 18 månaders Comté. Trop bon! Fattades bara en baguette, och ett franskt brasserie. Och kanske Paris också, men hey, man får vara glad för det lilla ibland. Jag avslutade det franska temat på kvällen med att se på ”Ring min agent!”. Öf cörse. Det var utan tvekan ett riktigt bra avslut på måndagen.