C'est la vie

En torsdagseftermiddag i Hanoi

Det är märkligt att skriva ett inlägg klockan halv tolv på kvällen när ni på GMT +2 knappt ens har ätit middag, men på något vis är det ganska skönt att ha en halv dags försprång. Eftersom att ingen läser bloggar denna tiden på dygnet så tidsinställer jag detta inlägg. Här kommer i alla fall några bilder från min dag igår.

Efter brunchen (som ni kan läsa om HÄR, om det missats), så tog jag en Grab bort mot Hoan Kiem Lake och de mer centrala delarna av Hanoi. Bilden ovan tog jag utanför Hanoi Social Club.

Det är så otroligt många motorcyklar och vespor som kör kors och tvärs, och bilarna kör ungefär som vesporna. Med andra ord är det livsfarligt om man inte är uppmärksam.

Jag bestämde mig för att promenera längs med västra sidan av Hoan Kiem Lake upp mot Hanois Old Town. Det var soligt, vackert och drygt 20 grader varmt. Jag mår så bra av denna värme och suger in så mycket som möjligt av det för att ta mig genom hela vintern.

Min syster tipsade om ett tempel som låg på en ö i norra delen av sjön så jag gick dit. Det var kanske inte det mest spektakulära jag upplevt, men för 13 svenska kronor kändes det ändå värt att kolla in.

”You can stand under my umberella -ella -ella…”

Efter min kulturella dos för dagen gick jag längs med gatorna, tittade i olika butiker och beskådade alla människor runt omkring. Det är det mest intressanta tycker jag med att resa. Att studera kulturer och suga till sig kunskap om deras sätt att leva.

Magen började till slut kurra så jag satte mig på ett sådant där typiskt ”hål i väggen”-hak. Så vietnamesiskt det kan bli. Det var kanske inte det godaste jag ätit hittills, men det mättade bra.

Precis intill ligger Hanoi Coffee House, så där fyllde jag på koffeinförrådet. Alltså, ljuset! <3

En iskaffe på balkongen och min bok som sällskap. Den är skriven av en sydafrikan och handlar om brottslighet och korrupta poliser i sydvästra Sydafrika. Hanoi känns lite som min rebound efter att min kärlekshistoria med Kapstaden tog slut ganska abrupt. Det var vad jag behövde för att komma vidare.

Så var den dagen slut. Snart kommer det mer, men jag måste stänga datorn innan syrran får ett utbrott på mig. Hon ligger här bredvid och suckar för att jag ”tvunget måste blogga nu”. Hehe.

Natti!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.