Back to school

Det blev en smått stressig arbetsdag. Jag hade två klasser i svenska och med 12-åringar i början av puberteten. Det märks alltid så väl att många av dem går genom en identitetsförändring. Hormoner som flödar, en svag doft av svett och känslor som inte riktigt går att styra över. Dessutom blir det alltid lite av en utmaning när man kommer som vikarie. Mobilerna åker fram och vissa verkar tycka att det är helt okej att prata till en som om man vore deras tjatiga mamma. Det är den där attityden som jag har svårast för. När man ber dem att göra – eller inte göra – någonting och får ett kaxigt svar tillbaka. Det är så svårt då att veta vilken strategi jag ska gå efter. Ska jag vara hårdare? Mjukare? Rolig? Ska jag ignorera de som gång på gång stör lektionen? Skicka ut dem i korridoren?

Samtidigt älskar jag den där utmaningen, även om jag vissa gånger måste ta tre djupa andetag och tänka ”snart är dagen slut, Christine, håll ut lite till”. Det låter mer dramatiskt än det är såklart, för jag fixar ju det, men idag kände jag en enorm frustration över att några ungar gjorde allt för att köra över mig. Nu är ju de just barn, och 21 år yngre än jag men jisses vad de kan vara uppkäftiga och verkligen trycka på ens tålamod. Jag försöker i alla fall att uppmuntra dem när de gör någonting bra och visa att dåligt uppförande får negativa konsekvenser. När folk frågar mig om jag har lust att utbilda mig till lärare så känner jag ett spontant ”ALDRIG I LIVET!”. Dagens ungar är bortskämda, curlade och saknar respekt för auktoriteter. Jag hoppas i alla fall att jag lyckas göra någon skillnad.

Nu sitter jag på Kärleksgatan 3 och har bockat av några saker på min lista. Nästa vecka börjar jag läsa tre kurser som jag kommit in på så jag har fixat med anmälan och CSN. Det känns så himla konstigt att börja plugga (det är inte på heltid dock), men också väldigt spännande.

Ha en fin fredagskväll hörni!