Lite skör

Jag sitter i sängen under en filt. Bredvid mig står en kopp kaffe och ett paket Marabou Apelsinkrokant som är så gott som uppätet. På golvet ligger grejer överallt, samt två IKEA-kassar med tvätt som jag borde ha vikt för ungefär en vecka sedan. I en vas hänger en bukett med vissna tulpaner och i soffan ligger en låda med tidningspapper som jag inte orkat bära upp till vindsförrådet. I köket är spisen smutsig och diskhon är full med skitiga tallrikar och en stekpanna med ingrott flott. På nattygsbordet ligger tre romaner som jag aldrig orkar läsa samt nagellack som jag varje dag tänker att jag ska måla naglarna med. Fast det gör jag aldrig.

Själv känner jag mig lite skör, och som att alla mina känslor sitter på utsidan. Om någon petar på mig så kanske jag börjar storgråta. Det var jag nära på att göra idag när en kollega skojade med mig, men eftersom att jag känt mig så otillräcklig denna veckan och fått en släng av dålig självkänsla så kunde jag inte läsa av ironin mellan raderna. När jag dessutom är lite känslig på grund av att det är den där veckan på månaden så fick jag bita mig i läppen när gråten satte sig i halsen.

Hur ska man orka upprätthålla ett städat hem, diska vareviga jäkla dag, vika tvätt, jobba med barn som inte gör vad man säger, umgås med sina vänner, gå upp klockan halv sju på morgonen när det fortfarande är mörkt, tvätta håret när man knappt ens orkar byta om till pyjamas, vattna växterna så de inte dör och slänga soporna innan de börjar lukta illa när allting känns som att hoppa över ett tvåmeter högt hinder? Ungefär så känner jag just nu.

Så nu tänker jag titta på The Crown medan jag viker den där tvätten, sedan diska högen med disk, påminna mig själv om att det är fredag i morgon och framför allt inte glömma bort att jag duger precis som jag är. Det går inte att göra mer än sitt bästa under de förutsättningar man får.