Tack för att du finns

Veckan avslutades med en riktigt bra arbetsdag och efter det åkte jag för att fixa ett ärende. Den här veckan har jag varit så himla trött. Dessutom har jag känt mig både deppig och uttråkad. Det är som att jag går och väntar på att hitta motivation och ork till att ta reda på vad jag vill göra för att vända på steken. Jag kan känna sådan stress över att livet bara skenar förbi och att jag knappt hinner med. Ibland undrar jag om det trots allt inte var bättre förr. Innan alla dessa valmöjligheter fanns. Innan sociala medier då vi inte hade koll på vad alla andra gjorde med sina liv. Samtidigt är jag glad över att ha den här plattformen för att vädra mina tankar och läsa era.

Jag blir så glad varje gång jag loggar in på bloggen och får se att någon kommenterat på eller gillat ett av mina inlägg. Det är så himla motiverande och inspirerande. Alla ni som delar med er av råd, kunskap eller tips, visar omtanke, ger feedback, vågar blotta era innersta rädslor och osäkerheter. Ibland när jag läser kommentarsfältet på andra bloggar och ser rent ut sagt hemska påhopp så blir jag så tacksam för att jag verkar ha världens bästa cyberkompisar. Ibland blir jag rörd, vissa gånger skrattar jag högt, väldigt ofta förundras jag av alla smarta reflektioner och varje dag önskar jag att jag kunde dela ut fysiska kramar. Jag tycker så mycket om våra dialoger och är innerligt glad för att så pass många vill läsa det jag publicerar här på bloggen. Så tack för att just DU där kikar in här och läser. Det är så förbaskat fint att du finns.

Eftersom att jag behöver avsluta veckan med någonting aktivt men ändå avkopplande, ska jag åka iväg och simma nu. Det är riktigt ruggigt kallt ute idag vilket inte direkt gör mig sugen på att lämna lägenheten igen idag. Som tur är går det en direktbuss till simhallen och hållplatsen ligger 20 meter från min port. Då finns det knappast några ursäkter till att låta bli.

Ha en underbar fredagskväll mina vänner!