We are all under the same sun

Den här bilden på en eldig solnedgång är inte dagsfärsk direkt. Det kanske är tråkigt med en massa blogginlägg som handlar om sådant som börjat tillhöra historien nu, men de senaste månadernas fotodokumentering har blivit lite försummat. De senaste dagarna har jag börjat känna mig mer inspirerad och det är så mycket jag vill skriva om. Då är det bara att passa på. Så känner i alla fall jag.

Den som är en trogen läsare av detta tillhåll kanske har en förnimmelse av var denna bilden är tagen. För den som är ny läsare, eller otroligt nog inte registrerar allting jag skriver om, så tog jag detta fotot på väg från flygplatsen in till Barcelona slutet på juni (här finner du blogginlägget som kan ha agerat ledtråd). Det häftiga med solnedgångar är att alla på hela jorden kan se dem, i olika tidszoner och på olika platser. Från Afrikas savanner, på en stand i Thailand, uppe i ett flygplan någonstans över Atlanten, från en balkong i SanDiego, och så vidare… En kompis skickade för några dagar sedan ett foto på solnedgången på en stand i norra Tyskland efter att jag hade skickat en bild på solnedgången från mitt köksfönster. Då slog det mig att vi satt och tittade på exakt samma solnedgång, precis samtidigt. Det är så coolt. Nej, jag är inte hög. Bara väldigt imponerad av att sju miljarder människor alla vistas på ett jordklot som snurrar runt en och samma sol. Det är sådant som får små, små i-landsproblem att kännas väldigt betydelselösa. Tycker du inte?

Hursomhelst. Solen gick nyss ner här med och jag sitter och lyssnar på några grannar som har fest. Alla fester i huset som jag inte är med på tycker jag är onödiga. Då förvandlas jag till en irriterad tant som gnäller över den höga basen. Jag ska i alla fall ta en dusch och sedan fortsätta mitt Suits-maraton. Äntligen finns säsong 6 på Netflix!

Du som läser detta – vad hittar du på i helgen?