Nu har jag röstat

Detta årets valomgång har jag känt mig väldigt kluven. Jag har nog aldrig tidigare varit så engagerad i att läsa valmanifest, titta på debatter och göra valkompass. Sociala medier har jag försökt undvika för att slippa påverkas av andras värderingar och propaganda. Samtidigt som jag inte anser att den röd-gröna ideologin är den bästa för Sveriges nutid och framtid, så är 4 år en kort tid att verkligen visa vad Socialdemokraterna kan. Löfven har gjort mycket positivt och tagit svåra beslut i tuffa tider, men jag känner också att det inte blivit till det bättre inom sjukvård, integration och skola. Det behövs ett styre och en regering som vågar ställa krav utan att för den delen rugga på medmänskligheten.

Så det här året har jag valt att rösta på Liberalerna och Centern. Jag tycker att deras hjärtefrågor och värderingar är vad Sverige behöver. De är både realistiska och humana. Centern valde jag i det kommunala valet för jag anser att deras ideologi är vad som behövs i Malmö. Jag är en känslomänniska och självklart spelar mina värderingar roll, men jag är även realist. Malmö har stora problem inom skola och integration. Där behövs en förändring. Nu menar jag inte att felet ligger hos de som invandrat, utan hos politikerna och deras hantering av integreringen. Även vi i samhället behöver ta ett större ansvar och lyssna på alla grupper i stället för att försöka tysta ner dem. Försöka förstå och jobba för en öppen diskussion. Våga skapa en dålig stämning och lära oss av varandra.

Efter att jag hade lagt min röst så träffade jag mamma och syster. Vi fikade på Far i Hatten och diskuterade valet. Det är ganska intressant i vår familj för åsiktsspannet går som en krokig linje från vänster till höger, så ni kan ju tänka er hur våra diskussioner ser ut vid matbordet. Ibland är det högljutt, ibland slår någon näven i bordet, ibland går någon och lägger sig för att de inte orkar lyssna mer, ibland börjar någon gråta och ibland måste någon be om ursäkt. Men hellre det än att inte våga ha en åsikt. Jag är glad att jag växt upp i en familj där vi alltid diskuterat. Även om vi ganska ofta är oeniga så har vi ändå ungefär samma grundvärderingar.

Efter en stunds hetlevrade diskussioner gick jag hem och har sedan dess suttit framför datorn för att helt glömma bort tid och rum. Jag började skriva och insåg inte ens att jag till slut satt i mörkret. Nu måste jag koka lite pasta och ta en dusch.

Vem mer än jag är nervös inför resultatet ikväll? Jag hoppas bara att svenska folket, både de som är födda här och som blivit svenska medborgare, tagit sitt ansvar och röstat. Vi ska aldrig ta demokratin för given.