Mina Stockholmsminnen

Såhär såg den 24 september 2017 ut i mitt liv. Då befann jag mig i Stockholm där jag mellanlandade några dagar på väg hem från Värmland. Ni som läst den här bloggen länge vet hur min relation till Stockholm ser ut. Jag har aldrig bott i huvudstaden men jag tillbringade nästan alla loven där när jag var liten. Jag minns att jag och min bror fick flyga mellan Malmö Sturup och Bromma flygplats på egen hand när vi var så små att man fick ett snöre med en plastficka runt halsen. När jag inte tillbringade tiden hos min farmor och farfar i Bromma så var jag hos min morbror Thomas och kusin Sophia inne på söder. De bodde på Åsögatan ungefär där den möter Rensteinars Gata. Om vi inte satt och fikade i två timmar på Fåtöljen på Hornsgatan så var vi inne och provade jeans på Gul&Blå-butiken på Folkungagatan. Vi kunde gå på stan en hel dag och sedan åt vi middag på McDonalds, köpte godis på vägen hem och tittade på någon film vi redan hade sett tio gånger.

Här i Malmö finns många minnen som gör ont, både från de yngre åren och tonåren. Så är det inte med Stockholm. Jag har bara fina barndomsminnen därifrån. Minnen av trygghet, värme och lekfullhet. Såklart är inte alla minnen härifrån dåliga men Stockholm har alltid varit min tillflyktsort. Den plats där jag kunnat vara mig själv och inte behövt bli påmind om jobbiga saker.

För en stockholmare så är det ingen hemlighet var dessa bilder tagits, men för den som inte har så bra koll så är det Gamla Stan som bilderna visar. Jag älskar att strosa runt bland gränderna där. Helst hittar jag en liten gata som är helt folktom så att jag i godan ro kan gå runt och titta på den vackra omgivningen medan eftermiddagssolen kastar ett varmt sken över de medeltida husen. Det är som meditation för mig.

Vi får se om jag kommer dit igen snart. Till dess har jag de fina minnena, som blivit fler och fler genom åren. Minnen som påminner om en trygg barndom och de smala gränderna i Gamla Stan. Det är så jag vill behålla mitt Stockholm.