Mellan hopp och förtvivlan
Såhär såg himlen ut från Malmö när jag tog bussen till jobbet idag. Det var länge sedan jag såg en sådan fantastisk soluppgång. Tyvärr började det regna halvvägs från busshållplatsen och nu är himlen grå. Tydligen ska det se ut såhär en vecka framåt. När jag vaknade i morse och väckarklockan ilsket ringde för femte gången kände jag en uppgivenhet och kom på mig själv att tänka ”hur ska jag orka detta i fyra månader till?”. Dessutom fick jag nyligen reda på att bilderna i väldigt många av inläggen i arkivet gått helt förlorade på grund av att finest.se stängde ner sin site med kort varsel och sedan försvunnit ut i tomma intet. Det är inte hela världen för texterna har jag ju kvar, men det är ett himla jobb att återinföra bilderna igen manuellt och den här bloggen är lite som min digitala dagbok.
Samtidigt har jag trevliga saker att se fram emot i december (jobbmiddag, födelsedagsfest, inflyttningfest, mellandags-resa…) och julen är trots allt den mysigaste tiden på hela året, men sedan kommer januari till mars. Då är det bara vinterdepp 2.0. Så jag pendlar liksom mellan hopp och förtvivlan.
Det gäller alltså att fylla dagarna med små ljusglimtar så när Daniela skickade ett sms igår och frågade om jag ville baka kanelbullar efter jobbet så svarade jag ”JA!” utan att tveka. Där stod vi i deras kök och knådade medan vi sjöng och dansade till Mariah Careys julskiva. Det var bästa kvällen på nästan en vecka. Bullarna blev riktigt lyckade för övrigt så när de gräddats klart placerade vi oss i soffan och klämde i oss två bullar var medan vi tittade på filmen Elf. När man börjar gråta till en film med Will Ferrell i huvudrollen så är det ganska säkert den där tiden på månaden. Ridå.
En annan grej som förgyller den grå vardagen lite är att jag har världens gulligaste elever. I måndag när jag och Anna var tillbaka efter en veckas sjukskrivning blev vi överrösta med teckningar. På en av dem hade de skrivit Anna ❤ Christine så det såg snarare tu som att jag hade fått ett kärleksbrev från min kollega, haha!