Glöggfest, sushidekoration och påminnelsen av en utmattning

Det ser nästan ut som ett konstverk!

Jag är väldigt trött just nu. Utmattningen och depressionen från förra året gör sig påmind med minnesrubbningar, koncentrationsstörningar och ett allmänt asocialt tillstånd. Överlag mår jag bra så bli nu inte oroliga. Jag känner mig inte deprimerad och jag har inte mer ångest än vad som är hanterbart, men allting hänger liksom ihop och den mentala rubbningen påverkar min fysiska hälsa. Vilket i sin tur leder till att jag känner mig väldigt orkeslös. Bristen på energi gör att jag ständigt ligger efter med allt. Städning, tvätt, administrativa saker, julklappsinköp, julpyntande, svar på mail/meddelanden, sysslor för styrelsens räkning etc. Och det är stressande.

Igår var jag bjuden hem till Madde och Johan på glögg- /inflyttningsfest (ja M, jag tog en spegelselfie i ert badrum och poserade med plutmun *skämskudde*). De bjöd på glögg, såklart, och hade beställt en massa sushi, vårrullar och dumplings. Det var flera bekanta ansikten och jag pratade en hel del med några av Maddes trevliga barndomsvänner, men efter ett tag började jag känna mig totalt ointresserad av att prata med folk jag inte känner så väl. Det var såklart inget fel på dem utan det var bara att jag inte orkade artighetsmingla, och trots att jag klätt upp mig och rotat fram en gammal guldglittrig ögonskugga kände mig glåmig och bortkommen. Ni som råkat ut för den berömda väggen kan säkert känna igen det där när man sitter och pratar med någon och varken registrerar vad de säger eller kan komma på någonting vettigt att säga. Jag trevar efter ord och börjar känna mig smått ointelligent. Slänger ur mig konstiga skämt och får lite ångest över dem. Den känslan är alltid lite jobbig. Jag ville typ hellre lägga pussel med Chloé. På den nivån var jag.

Allt för Instagram, hehe.

Madde berättade att när hon hade nämnt till Chloé att jag skulle komma så hade hon sagt ”Jag älskar Estin”. Det fick mitt hjärta att smälta. Jag älskar den där söta knasbollen lika mycket. Plus att hon har två underbara föräldrar som jag också älskar för att de är så fina vänner.

Förutom den där känslan av utmattning så började jag märka av lite halsont så strax innan tio kramade jag merparten hej då, och promenerade den dryga kilometern hem. Vaknade i natt med riktigt ont i halsen men tog två alvedon och somnade om, tills jag vaknade kvart i tolv. Sov alltså nästan 12 timmar. Idag mår jag sådär men ska gå och handla nu, för säkerhets skull. Om jag vaknar i morgon och inte kan gå till jobbet så har jag i alla fall mat hemma. Sedan tänker jag se på film resten av dagen. Jag kan tipsa om att klassikern ”Jalla! Jalla!” finns att se på svt play. Go watch!