Tankar om skrivande
Varje dag tänker jag att jag ska skriva här. Sådär som jag gör när fingrarna flyger över tangentbordet så att jag knappt ens stannar upp i två sekunder för att fundera över hur meningen ska fortsätta. På något vis kommer inte orden ur mig som de alltid gjort innan och det är så frustrerande att inte känna någon stark lust för att skriva. Det är snart 12 år sedan jag började blogga första gången. TOLV ÅR! Det är väldigt länge. Nästan hela mitt hittills vuxna liv.
När jag började blogga var det för att prova på det där som verkade så kul. Sedan fastnade jag och insåg att jag faktiskt kunde skriva ganska bra. Okända människor berömde mig för mina texter och fotointresset gav mig lust till att fortsätta dela med mig av mina upplevelser genom kameralinsen. Sedan har inspirationen gått lite i vågor. Vissa perioder har jag haft svårt för att sätta ord på mina tankar medan jag andra perioder inte behövt tänka alls för att skapa texter.
Det är helt ärligt ganska jobbigt att känna som att jag just nu inte har förmågan att skriva sådär bra som jag egentligen vet att jag kan. Att det inte känns lika roligt eller givande längre. Ju mindre jag uppdaterar, desto mer dalar läsarantalet, och vare sig jag vill eller ej så blir jag påverkad av det. Jag förstår verkligen att färre orkar kika in här för just nu ser bloggen verkligen inte ut så som de tidigare gjort och om någon uppdaterar var tredje dag blir det till slut inte lika roligt att läsa den heller. Fast kanske finns det de som faktiskt uppskattar att jag inte spottar ut tre inlägg om dagen. Jag kan själv bli lite less på bloggare som lägger upp ett blogginlägg med fyra outfit-bilder tillsammans med två meningar och kallar sig själva ”content creator”. Så jag försöker tänka kvalitet framför kvantitet, samtidigt som jag just nu inte tycks kunna leverera det första heller.
Jag borde kanske ta till med inspirationsknep för att hitta mitt writing mojo igen. Det bästa är ju att inte tvinga fram det men samtidigt måste jag kanske vara skriva och låta orden flöda. Skrivkramp blir ju inte bättre av att jag ignorerar problemet. Jag har även funderat över om jag ska ändra på bloggens utformning. Kanske starta en ny blogg där jag endast skriver och publicerar reseskildringar eller endast personliga tankar och reflektioner. Å andra sidan är det mixen jag gillar.
Jag vill dessutom säga att det här inlägget absolut inte är för att fiska bekräftelse. Tvärtom. Jag bara tänker högt, som vanligt. Hög på socker från salta skruvar, skumsvampar och finchoklad.
Nu när jag suttit här vid farmors gamla sekretär och låtit orden flöda så känns det lite enklare faktiskt, ironiskt nog. Kanske är det bara ärlighet jag behöver förmedla? Avskalade texter utan att tänka på timing och publik? För jag är trots allt ingen influencer och har ingen ambition att bli det heller. Kanske ska jag bara sluta tänka så himla mycket och bara göra. Skriva på känsla. Som jag gjorde där i början för 12 år sedan. Bortsett från de där outfit-bilderna med avkapat huvud tagna med självutlösaren.
Nu ska jag förflytta datorn från skrivbordet till sängen och titta klart på sista avsnittet av ”You”. Det är så spännande nu!
No Comments
wilsoon
Skriv grundat på känsla! Jag tror det är då det blir som mest hållbart. Det fina med skrivande är väl att man oftast inte vet vad man ska skriva om när man sätter sig ner för att skriva, eller kanske är det bara jag. Oavsett behöver man aldrig hitta ett svar eller slutsats när man skriver en text, därför det är väl processen (likt denna text) av skrivandet som gör att man förstår.
PJ:s byffé - från by till fe
Jag tycker du har en bra blandning på din blogg. Allt från resor och utlandsvistelse till Malmö. Själv har jag tidigare bott många år i Malmö och därför är det kul att läsa om Malmö och vad som händer där. Så gärna lite mera Malmö-relaterat. Tips och sånt. Och dina bilder är också fina.
teruko
Tycker du själv besvarar din fråga, dvs skriv när du känner lust till det! Det är självklart så mycket enklare att känna flödet när man är fylld av en känsla att förmedla, en upplevelse man vill beskriva eller när man befinner sig i en stimulerande omgivning, som är en avvikelse från den egna och de flesta andras vardag. Tankar och reflektioner kring det ena eller det andra.. Vardagen är ju inte alltid så inspirerande, men jag är fullt nöjd med den omväxling du bjuder på! Och det är ju inte så himla jobbigt att kika in här för att se om du lagt in ett nytt inlägg… Började ju följa din blogg när du bodde i Paris och för att jag därmed fann ett gemensamt intresse, men jag hänger ju med fast situationen nu är en annan och jag lider inte ett dugg 😊
Älskar ju också, som jag tidigare sagt, dina foton oavsett var de är tagna. 😉
Daniel | FlyingDryden
Välkommen till klubben för skrivkramp, är i samma sits själv och har väldigt dåligt med inspiration just nu. Försöker därför avverka min utkast-mapp jag har och det går faktiskt helt okej, om än lite långsamt. Men ja, hellre kvalitet än kvantitet och för mig som inte är inne här varje dag så läser jag hellre tre bra inlägg än 18 med massa outfits. 😉
christinesstories
Haha, va? Gillar du inte modebloggare? Så otippat! Du skriver bra tycker jag, oavsett inlägg. Men jag fattar ju vad du menar. Det är fint att du kikar in här och lämnar klommentarer ibland. Jag uppskattar dem alltid 😊
christinesstories
TACK! För att du alltid peppar och uppmuntrar 😊
christinesstories
Härligt att höra! Jag ska försöka få in mer sådant. Tycker själv att det är ganska kul att skriva om men har liksom glömt bort min egen stad lite, hehe. Tack!
christinesstories
Ja så är det verkligen. Jag ska försöka tänka så hädanefter 😊
Andréa
Kikar inte in här så ofta längre, för att det är så mycket i vuxenlivet som pockar på ens uppmärksamhet. Men följer dig via bloglovin så ser ändå till att läsa alla dina inlägg! I en tid där influencer har blivit ett yrke och inläggen ska vara något som säljer deras varumärken så är det skönt att du finns kvar och skriver, för vad som verkar för mig i alla fall, från hjärtat, med reflektioner från vardagen. Jag älskar vardag, och tycker det är mycket roligare att läsa din blogg än ”storbloggarna”, för dina texter kan jag relatera till. Dessutom är dina texter välskrivna! Jag började läsa när du bodde i Paris, för ganska många år sedan. Kommer inte ihåg hur jag hittade din blogg, bara att det hade med Paris att göra, för att jag själv var såld på Frankrike och bl.a. sommarjobbade flera somrar på Disneyland. Jag har bott flera år i Öresundsregionen (Köpenhamn & Malmö) och att nu få läsa inlägg från Malmö gör mig sentimental och glad, och ger mig en extra anknytning till vad som var mina hemstäder under en viktig tid i livet. Fortsätta skriva, gärna på känsla!
christinesstories
Jag vet vad du menar. Det är viktigt att leva i det verkliga livet också, inte bara i det virtuella 😊 Tack i alla fall för orden och trevligt att du kikar in här lite då och då. Det gör mig glad att du uppskattar det jag skriver. Kram på dig!