Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken…

Tack för responsen på det förra inlägget. Jag vet att det är så svårt att kommentera en sådan blottande text och det behövdes egentligen inte, även om jag såklart uppskattar alla ord som lämnas i kommentarsfältet. Jag vet ju att ni finns där och läser, skänker en tanke och en gnutta empati. Det räcker gott och väl för mig. Att skriva hur jag känner – från hjärtat – det är så befriande på något vis. Vare sig jag får bekräftelse för det eller ej. Jag mår lite bättre nu och jag vet att den här veckans vila från tidiga morgnar och högljudda elever kommer göra skillnad. Sedan får jag helt enkelt fokusera på det viktigaste. Det finns liksom ett ljus i slutet av tunneln och jag har flera roliga saker att se fram emot den närmaste tiden. Så jag försöker att tänka på det.

Dessvärre började inte den här veckan med avkoppling som det var tänkt från början. Om jag känt mig skör och svag rent mentalt senaste tiden så är det ingenting emot hur jag kände mig fysiskt i söndags kväll. Jag och mamma åkte över till Köpenhamn för att hälsa på syrran och hennes kille som precis fått en lägenhet ihop på Vesterbo. Pojkvännen Xavier har redan flyttat in medan min systers flyttlass officiellt rullar den 31 maj. Det är tur att Danmark ligger så nära Malmö. Hursomhelst så hann jag precis äta middagen innan den kom upp igen, sedan igen och igen. Strax efter klockan två på natten verkade magsäcken tömts på nästan alla bakterier. Det var en härlig natt där på andra sidan sundet med andra ord. Boven i dramat var troligtvis kycklingsalladen jag köpte i matbutiken på Hovedbanegården. Det verkar inte ha varit maginfluensa för då hade jag nog varit dålig längre. Min älskade syster var så gullig och handlade åt mig, fixade mat och Xavier gick flera kvarter för att hitta ett apotek. Får jag lov att skriva hashtag, blessed nu eller? Det tycker jag nog. Igår låg jag däckad på deras soffa i princip hela dagen, fick i mig lite skorpor, en banan och en halv mugg buljongvatten (som Xavier tyckte var lite lustigt – är inte det vedertaget att man ska dricka varm buljong när man är magsjuk?). När jag inte stirrade på kartan över Australien och kände mig väldigt bitter över nitlotten jag dragit, sov jag i omgångar. Orkade till slut se ett par avsnitt av BBC’s serie Our Planet och la mig halv tio. Som tur var vaknade jag med nya krafter idag, men jag tror att jag får se detta som ett varningens tecken på att det är dags att stressa mindre.

När jag kom hem till Malmö och äntligen låste upp dörren till lägenheten tog jag av alla kläder som skavde, la mig på sängen och tittade på en coming-of-age-indie-film. Så i sängen har jag nu hängt sedan dess men jag tänkte hasa mig bort till köket och laga till en fiskgryta med ris som är snäll mot magen.