Minnen från Berlin

Idag hänger jag hemma hos Louise. Hon bjöd hem mig på frukost/brunch och så har jag varit här sedan dess. De senaste timmarna har jag försökt få lite rätsida på sådant som förhoppningsvis ska hjälpa mig att bibehålla och skapa bra rutiner såväl som nå mina mål. Båda två har sysslat lite med sitt eget men det är ändå ganska trevligt att vara i sällskap med någon när jag jobbar med CV-skrivande och annat.

Louise var i Berlin i förra veckan och berättade om sina upplevelser där, vilket fick mig att bli ännu mer sugen på att boka en ny flygresa än jag redan var. När jag dessutom såg att min kompis Huiyan – som bor i Berlin – fyller år idag insåg jag att det gått tre år sedan jag själv besökte Berlin för att hälsa på vederbörande. Vi har alltså inte träffats på lika lång tid. Ibland känns det som att tiden går alldeles för snabbt och jag hinner inte med. Det är omöjligt att hålla kontakten med alla jag känner, särskilt när många av dem bor långt bort och är fullt upptagna med jobb, resor, partners och familj. Samtidigt känns det lite jobbigt att inte kunna träffa dem så ofta. Eftersom att jag drabbades av en akut saknad efter både Huiyan och min vän Solveig, som jag inte heller träffat sedan den helgen, så skrev jag till dem båda och föreslog att mötas upp någonstans inom en snar framtid. Förhoppningsvis blir det av!

Här följer några bilder från en galet rolig helg i Berlin i maj 2016.

Tänk om jag aldrig hade flyttat utomlands eller gjort alla de där livsvalen genom åren? Då hade jag gått miste om några de finaste minnena och människorna som berikat mitt liv. Oavsett om det går flera år utan att vi ses, eller vi aldrig mer möts igen så mår hjärtat bra av att de finns där någonstans i världen, mår bra och kanske tänker på mig vid speciella tillfällen.