The show must go on

Upp som solen och ner som en pannkaka… eller vad man säger? Veckan började bra men sedan kom dippen. Jag kan inte påstå att jag är on top of the game just nu så den som inte vill läsa om pessimistiskt gnäll och diverse kvinnobekymmer kan gå vidare till nästa stycke. Jag känner mig nämligen ganska trött på det mesta. Som till exempel att jag är inne på min 11:e dag med härligt mensflöde, vilket med Omeprazolen jag tar för att få ordning på magkatarren, tar ned mitt järnvärde så att jag känner mig konstant trött, irriterad och okoncentrerad. Sedan det äckliga munsåret som aldrig försvinner. Det är inte direkt en självförtroende-höjare att gå runt bland folk med en varfylld sårskorpa på överläppen. För att inte tala om det grådassiga vädret som bidrar till en minst sagt omotiverad och oinspirerad sinnesstämning, samt en allmän melankoli över att jag inte riktigt vet vad jag vill göra med mitt liv och om en månad fyller 35 år. För att inte tala om att någonting i mina smaklökar gör att kaffet inte smakar som det brukar. Det blev ju inte bättre av att jag började dagen med att sätta på den här låten medan jag kollade sociala medie-flödet med nyheter om alla lyckade människor med fina jobbtitlar och gulliga förhållanden. Ja du hör ju själv vilken misär jag lever i.

Men som Freddie Mercury som klokt sjöng: The show must go on. Så jag spacklar på lite extra rouge och ögonskugga för att ta fokus från sårskorpan och sveper den där koppen med märklig kaffesmak, sen tänker jag högt för mig själv orden från en annan klok poet: ”Det löser sig, det gör det alltid”. Det är bara några dåliga dagar i ett långt liv.

Dagen till ära går jag omkring i min nya kavaj som i alla fall ger lite ljus i mörkret. Jag ser inte riktigt ut som på bilderna här för de är tagna när jag var i Köpenhamn i söndags. Det blir nog ingen kjol idag eftersom att det ska regna hela dagen men vi får se. Kanske ändrar jag mig. Det är ju trots allt fredag.

Om några timmar ska jag träffa mamma och syrran för en fika. Ikväll blir det vernissage av Louise stora skolprojekt i Lund (hon läser till arkitekt) vilket troligtvis följs upp av middag tillsammans med ett gäng härliga människor. Jag är ganska säker på att det kommer ge mig energin jag behöver för tillfället.

Nu ska jag skriva vidare på både engelskt cover letter och franskt lettre de motivation för jobbet jag ska söka. Det lär väl hinna bli tillsatt innan jag får iväg min ansökan, men jag ger det ett försök ändå. One never knows.

Ha en fin fredag och glöm inte att ditt liv kanske är lite bättre idag än mitt är. Det är värt att fira med fredagsmys, en flaska vin eller en ny, fin tröja som du absolut inte behöver.

KRAM! <3