Nostalgiska minnen från Coffee Bay i Sydafrika

Jag har suttit här i soffan och knarkat Sydafrika-bilder en ganska lång stund. Maniskt har jag sökt efter foton från The Mother City och andra fantastiska platser i vad som måste vara ett av de vackraste länderna i världen. Det blev inte bättre av att jag noggrant gick igenom mina egna foton från min tid där nere. Totalt självdestruktivt just nu när jag motvilligt förbereder mig för en lång vinter på fel sida av ekvatorn. ”Vad gör jag här??”, tänker jag högt medan jag räknar på hur långt mina sparpengar skulle kunna räcka där längst ner på Afrikas kontinent.

Ni som hängt med sedan min tid i Sydafrika har säkert koll på att jag åkte på en roadtrip från Kapstaden ända bort till östkusten. Ett av stoppen var en plats på det som kallas för Wild Coast – nämligen Coffee Bay. En liten semesterby som annars befolkas av traktens byinvånare men under högsäsongen fylls på med förbipasserande backpackers från Europa, gräsrökande hippies och säsongssurfare från olika delar av Sydafrika.

Soluppgång på väg ut från Kapstaden.

Naturlandskapet förändras ganska mycket när det börjar närma sig Wild Coast. Från klippiga bergsväggar, kyligt atlanthav och vinrankor på västkusten, leriga åkrar och naturreservat med enorma Redwood-träd i mitten av landet, savannerna i norr till grönskande kullar, ljummet vatten från Indiska Oceanen och djungel-liknande skogspartier på östkusten. Sydafrika är verkligen ett kontrastrikt land.

Jag saknar inte det sunkiga hostel vi bodde på under våra två nätter i Coffee Bay (eftersom att vi bokade allting för sent och alla bra ställen var uppbokade redan) och såhär i efterhand så hade jag nog inte åkt på en 10-dagars semesterresa med personer som jag endast träffat en gång innan. När jag tänker på resan i helhet så kan jag känna en viss sorg över att jag inte fick ut mer av den. Mestadels av tiden tillbringades i en bil eftersom att vi skulle köra så långa sträckor åt gången. Vi stannade inte mer än 1,5-2 dagar på varje plats och jag borde ha ställt fler frågor inför resan för att veta vad jag gav mig in på. Vi hade inte riktigt samma preferenser under resans gång och det skapade irritationer. Samtidigt var det en unik upplevelse och jag lärde mig väldigt mycket av mig själv.

Om jag en dag får en chans att komma tillbaka till den här delen av Sydafrika så skulle jag gärna stanna lite längre på den hemtrevliga lilla orten, och bo på ett hostel eller hotell där inte golvet i duschen är jordigt och det går att låsa de gemensamma toaletterna. Det är ett sådant rofyllt bysamhälle där alla tar dagarna lite som de kommer. Jag är ingen backpacker-tjej som gillar att resa med en ryggsäck och bo i ”dorms” med 12 andra, men jag kan verkligen uppskatta det enkla i att resa på det viset, bara jag slipper sunkigheten och smutsen.

Som sagt. Ibland är det nästan tortyr att vara nostalgisk och ta en titt i livets backspegel, men jag kan inte låta bli. Det är trots allt en del av min historia. Kanske en dag min framtid också.