C'est la vie,  Tankar & Funderingar

Acceptance

Jag har känt mig så märklig hela eftermiddagen. Orolig och rastlös, samtidigt som jag varit lite smått handlingsförlamad. Antagligen för att jag varit hemma hela dagen utan någon press på mig. Fast å andra sidan har jag tvättat och fixat med admin-grejer så lite produktiv har jag faktiskt varit. Höll dessutom på att städa och röja i lägenheten fram till klockan tio igår så det får nog vara okej att jag inte orkade ta tag i resten av städningen idag. Jag glömmer ibland bort att mitt energiförråd är begränsat nu i jämförelse med för några år sedan. Jag kan bli så besviken om jag inte orkar för då känns det som att jag är lat. Vilket jag måste få vara ibland också såklart, men oftast så kan jag inte skilja på vidare jag är lat eller om luften gått ur mig eftersom att det inte är lika påtagligt nu. När jag gick in i väggen, och med den efterföljande depressionen för snart tre år sedan, drabbades jag ibland av en trötthet som jag aldrig tidigare stött på. Sådan trötthet att jag var tvungen att lägga mig på sängen efter att jag avverkat ett stort diskberg eller kände mig alldeles utmattad efter en social kväll. Nu är min tröskel för vad jag orkar högre, men den når inte alltid så högt upp som jag hade önskat. Det är ju det där med acceptansen ni vet. Att acceptera förändringar och känslorna de väcker. Livet, osv.

Nu tog jag mig i alla fall ut och sitter på bussen ut till Kockums. Jag tänkte simma och basta vilket passar väldigt bra denna fredagskväll när regnet vägrat göra uppehåll sedan i morse. I morgon hoppas jag att solen är tillbaka. Vi behöver den.

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.