Den mentala och fysiska styrkan

Igår kväll när jag stod i duschen så kändes helt plötsligt allting så hopplöst och meningslöst. Jag började ifrågasätta allting och då kom tårarna. Sedan kunde jag inte sluta på en timme. Jag vet inte sist jag grät så mycket, säkert ett år sedan. Jag var så ledsen och uppgiven. Där och då kändes det som att jag hade tagit fem steg bakåt i den process jag gått genom de senaste tre åren.
Efter att ha skrivit ner mina tankar i mitt dagboksdokument och tittat lite på Vänner somnade jag någon gång efter midnatt med hjälp av en halv sömntablett (helt ofarliga piller som inte är beroendeframkallande och som jag tar typ 4-5 gånger per år kan tilläggas för den oroliga läsaren). När jag vaknade i morse kände jag mest bara för att somna om igen och stanna i sängen resten av veckan. En liten tår föll när känslorna från kvällen innan kom ikapp mig och när jag såg mina svullna ögon i badrumsspegeln ville jag bara gömma mig under täcket. Mot alla odds tog jag mig upp ur sängen, åt lite frukost, sedan gjorde jag mig i ordning för dagen. En trevlig man kom hit lite innan lunchtid för att mäta mina fönster och ge ett prisförslag gällande nya persienner. Jag har bokat in en till på torsdag bara för att få lite olika alternativ.

Dagens höjdpunkt var en fikadejt med Daniela som både gav mig energi och självinsikt. Hon har en förmåga att alltid se saker positivt, vilket både kan vara bra och irriterande. Haha! Just idag behövde jag se livet från den ljusa sidan. Med den positiva energin från henne och en motivation som kom från ingenstans fick jag eld i baken. Det är knappt att jag tror det själv men jag begav mig ut i den kalla snålblåsten och duggregnet för att springa fyra kilometer. Jag gick i rask takt också men sprang mestadels av tiden. Jag trodde att det skulle kännas påfrestande och tungt men det gick lättare än jag hade förväntat mig. Bara det gav mig ännu mer energi. När jag kom hem gjorde jag några styrkeövningar och stretchade. Efteråt insåg jag att jag faktiskt inte alls backat tillbaka i min process, utan att allting är en del av den för att jag ska kunna bibehålla den där styrkan. Tron på mig själv att jag kan gå tillbaka upp för berget om jag halkar ner ett par steg.

För att avsluta detta blogginlägg på ett lite mer positivt vis än det började, så tänkte jag lista tre saker som jag är stolt över och tre saker jag är tacksam för.

Detta är jag stolt över idag:

1. Att jag inte stannade kvar i sängen hela dagen.
2. Att jag tog mig ut på en löptur.
3. Min förmåga att hitta ljusglimtar i mörkret.

Detta är jag tacksam för idag:

1. God fika på ett favoritkafé med en av mina mest energigivande vänner.
2. Att jag har en grundstyrka både fysiskt och mentalt.
3. Mina föräldrar, som på sitt eget sätt visar både kärlek och omtanke.

Vad är Du stolt över och tacksam för just nu?