The failed Paris trip

Förra helgen i Paris blev som sagt inte alls som vi hade tänkt oss. Jag var sjuk alla fyra dagar vi var där och hostan eskalerade när vi hade landat. Ingen hostmedicin hjälpte så jag snittade fyra timmars sömn per natt när jag inte konstant hostade tills antingen kräkreflexerna satte igång eller jag tappade andan. Två av kvällarna kunde vi inte ens gå ut för att jag var så dålig och stämningen mellan oss två var… well, smått ansträngd emellanåt. Det regnade nästan hela tiden och blåste starka vindar. Drack jag ett enda halvfullt glas vin under dagarna i Paris? Nope. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte förvandlades till en självömkande martyr efter tredje dagen med grav sömnbrist i bagaget.

Om jag var bitter och frustrerad så var såklart M lika besviken över att helgen inte blev som han hade förväntat sig. Som sur grädde på en sju dagar gammal tårta missade vi flyget hem så att vi fick lägga flera tusenlappar på nya biljetter med mellanlandning i Oslo. När vi egentligen skulle ha kommit hem strax efter lunchtid på måndagen ramlade vi i stället in i lägenheten strax innan åtta på kvällen, utmattade och tjuriga. Jag fick dessutom en fruktansvärd muskelvärk under vänstra revbenen pga hostan. Samt tre äckliga munsår som härjade på min överläpp hela förra veckan. Så ens när vi hade kommit över det mesta av besvikelsen och börjat känna oss kära i varandra igen kunde vi inte ens pussas. Såhär i efterhand borde jag ha tagit beslutet att skjuta på resan men jag visste ju inte att jag skulle bli sämre igen. Eller så ville jag bara verkligen åka och ignorerade alla varningsflaggor. När jag kom hem i måndags hade ansträngningen från resan gjort sitt med min kropp så det var bara att sjukskriva sig igen. Jag var hemma i tre dagar tills jag äntligen kunde gå tillbaka till jobbet i fredags.

Men ibland blir det så och allting under helgen var såklart inte dåligt. Vi var ute en del under dagarna, åt några riktigt goda måltider, träffade Anna och Philippe (som jag hållit kontakten med sedan jag var barnflicka åt deras söner för ungefär 10 år sedan) och mellan skurarna promenerade vi runt i mina favoritkvarter. Vi älskar varandra fortfarande och har på gott och ont lärt känna den andra på ett djupare plan för att vi pratat ut om allting. Rett ut oklarheter och missförstånd, kommit till insikter om varför den andra agerar på ett visst sätt i pressade situationer. Konstaterat att vår relation inte vacklar bara för att yttre omständigheter får marken att skaka. Vi har även kommit överens om att bli bättre på att samarbeta i krissituationer snarare än beskylla och lägga skulden på den andra.

Ja, så var det med det. Vi börjar kunna skämta om det nu och skratta åt hur fel allting blev men det kommer ta tid för den bittra eftersmaken att försvinna. Förhoppningsvis får vi en revansch på Paris en gång i framtiden, däremot måste vi nog besöka några andra platser och skapa riktigt fina resminnen därifrån. ASAP. Jag har redan börjat göra research. Just nu är vi inne på sparesa till Tallinn eller Riga i slutet på november. Verkar riktigt mysigt! Några tips kanske?