A colourful memory from Spain

I eftermiddag kommer pappa och hämtar upp mig, sedan ska vi vidare upp till hans och Ewas hus på Söderåsen. De köpte det för att ha någonstans att bo under sommaren, och jag har inte varit där ännu så det ska bli kul att se hur det ser ut nu. Jag har sett bilder under renoveringen men inte det färdiga resultatet. Det ska dessutom bli mysigt och trevligt att umgås lite med dem innan de flyger tillbaka till Spanien.

Den som är ny här (jag har en del nytillkomna läsare senaste tiden har jag sett – hej hej välkommen!) vet inte att min kära far och styvmor bor i Spanien, förutom under sommaren när de är i Sverige. Det är verkligen lyxigt att ha föräldrar som bor i södra Europa under de mörkaste och kallaste månaderna om året så att jag kan åka dit och hälsa på. Nu när det är lite höstlikt och träden börjar bli bruna (även fast det såklart också har sin charm) blir jag så sugen på att boka in en resa dit under hösten. Jag får prata med päronen om det ikväll.

Senast jag var där, tillsammans med min syster, var i mellandagarna förra vintern. När vi strosade runt i den pittoreska och gemytliga lilla staden Estepona (de bor precis väster om den) glömde jag nästan bort att det var mitt i vintern. Spaniens milda klimat gör att växter och blommor överlever norra halvklotets kallaste månader så det var grönt överallt. Jag vet inte hur det är för er men lite färgglada resminnen piggar i alla fall upp mig när regnet piskar mot fönsterrutan och snålblåsten letar sig in i alla gliporna mellan klädesplaggen.

En glad Christine som slapp gå i dunjacka under fem dagar mitt i vintern.
Vädret var lite ostadigt de fem dagarna vi var där men temperaturen låg på mellan 14 och 22 grader. Detta var en av de kyligare dagarna. Ja, varför tusan bor jag inte där i stället? Kan jag fråga mig ibland.

Estepona är en av de mest genuina och rogivande städerna jag besökt i ett annars ganska turisttätt område. Överallt finns det små torg med växtlighet och vackra färgglada, detaljer.

Samt citrusträd. Jag vet inte hur ätbara de där apelsinerna är men fint är det i alla fall.

Alla stadens krukor som pryder väggar och placerats ut på de hundratals år gamla stenplattorna är målade i olika färger.

Min syster som (knappt) tolererar mitt domderande till att posera överallt och mina omständliga egenheter när vi reser.

Regnet över ner över Malmös gator just för tillfället. Sådant där ”film-regn” när ett kärlekspar står ute på gatan alldeles dyblöta på grund av en plötslig monsun (?) som dragit över och alltid känns så overklig och iscensatt, men alldeles nyss var det i högsta grad på riktigt. Jag blir lite extra tacksam för min tillvaro den här tiden på året, även om det verkar som att jag ständigt klagar på regnet och kylan. I grund och botten är jag väldigt medveten och uppskattande om hur bra jag har det. Jag har en tillflyktsort som är trygg, varm och torr. Väldigt många har inte det.
Nu ska jag först packa ihop en övernattningsväska, sedan städa lite för på lördag får jag besök från en av mina favoritmänniskor i världen. Mer om det sen!