A weak moment

Jag känner mig sådär riktigt gnälligt sjuk just nu. En riktig man cold är vad jag har den här veckan. Skör, vek och självömkande. Det kom verkligen med dålig timing för jag har inte möjlighet att sjukanmäla mig eftersom att jag är mitt i processen att byta från en tjänst till en annan. I morgon är min närmaste kollegas sista dag innan hon går på mammaledighet och från måndag tar jag över hennes roll. Det är alltså en massa överlämningar och planering som ska göras. Som grädde på moset har jag idag haft en ganska påfrestande dag med en elev som tog ganska mycket energi från mig. Energi som jag inte ens hade från början eftersom att jag gått på mina sista resurser idag. Jag märker mycket tydligare nu när jag inte orkar prestera och varför, vilket kanske hade varit användbart om jag faktiskt hade kunnat gå hem från jobbet. Samtidigt vet jag att det går bra trots allt och att jag snart får vila. Det är egentligen roligt, men när man är sjuk så blir det mesta bara jobbigt och omotiverande i stället. En dag till, sedan är det helg.

Det enda jag har planerat från fredag eftermiddag till söndag kväll är att jag måste göra allt det jag skjutit upp i veckan. Resväskan står fortfarande ouppackad, tvätten borde ha vikts och lagts in i skåpen för 1,5 vecka sedan, det ligger högar med kläder på nästan varje möbel, växterna ser ledsna ut och dammråttorna flockas i hörnorna. Jag tänker däremot att det får ske lite allt eftersom, utan stress. Det jag hinner liksom.

Jag åt en tidig middag idag, och efter det satt jag i en dryg timme och korrekturläste min kompis Sophies engelska CV, vilket jag lovade att göra för en vecka sedan. Nu ska jag baka banankaka och ringa upp mamma. I ett svagt ögonblick sa jag att jag skulle ta med banankaka till i morgon när en elev exalterat föreslog att vi skulle ha avskedsfest för A, som ju då jobbar sin sista dag i morgon. Better get to it.