A well-needed break

Ibland känns det som att livet kastar bajsmackor i ansiktet på en, när nederlag följs upp av mentala motvindar på rad efter varandra. Nu låter det mer dramatiskt än det är, men ibland vill jag bara skrika ”give me a f***ing break!”. I förrgår förmiddags kändes inget kul alls, inte ens det som faktiskt är kul hade någon mening. Då vet man att det är en riktigt dålig jävla dag.

Sen fick jag ett meddelande från min kompis Phil som bor i Paris. ”Jag såg att du kommer till Paris, du kan bo hos mig!”. Han ska tydligen till Sydkorea dagen efter jag anländer så det var perfekt timing. Har letat efter ett vettigt Airbnb men fick vänta med att boka pga för mycket utgifter den här månaden (några av de där bajsmackorna var bidragande till det). Så kom det en lösning som en skänk från ovan. Då hinner vi även ta igen lite sen sist vi sågs.

Dessutom ställer ytterligare en vän upp på att hjälpa till med något som legat som en ångestpuck senaste tiden. Det får mig att inse vilka fina människor som finns i min närhet. Snälla, genuina och generösa personer som jag har förmånen att känna. Tacksamheten för det är stor.

Ja just det, jag ska ju till Paris också! Om en dryg månad åker jag till min forna hemstad för att strosa runt i och fotografera mysiga gränder, dricka vin för fem euro glaset, äta alla mina favorityogurtar, prata franska hela dagarna och hänga med ännu fler underbara vänner. I nästan en vecka ska jag vara där. Längtar.