According to Dutch custom. Or so I’ve heard.
Mitt blonda, holländska yrväder Janneke är i stan för en konferens i ett par dagar och igår tog jag med henne för middag på Lilla Torg. Vi tog först ett glas vin på Grappa och hade båda högklackat så vi gick bara över torget till Victors. Hon hade tjatat om köttbullar men tog i stället en skaldjurssoppa. Eftersom jag blivit så sugen på att äta det efter all research (läs: frågade folk på Facebook) om var man kunde äta Malmös godaste köttbullar, valde jag det från menyn, vilket jag sen ångrade för det var ingen höjdare där. Såsen var god men köttbullarna var tråkiga och hårda. Nästa gång ska jag följa folks råd. Som tur var vägde det roliga sällskapet över. Det är riktigt kul att ses igen för sedan hon flyttade till London blir det inte lika ofta. Om man jämför med hur det var när vi bodde i Paris och hängde typ fyra kvällar i veckan och ofta på helgen med.
Janneke ringde när jag var på väg från kontoret och frågade om hon fick bjuda mig på middag ikväll. Nu känner jag inte till de nederländska sociala reglerna, men jag är ganska säker på att det är oartigt att tacka nej när det erbjuds middag på torsdagar. Så jag tackade ja och är nu på väg för att möta upp henne på hotellet. Det är ju dessutom så himla trevligt med sådana spontana träffar.
