All that we don’t have here in Paris
Jag fick en fråga av en läsare och tänkte att det kanske är fler som undrar vad ”man” brukar sakna från Sverige som utlandsboende, och vad man verkligen uppskattar i sitt hemland. Självklart är det individuellt och jag utgår från mig själv.
Fråga:
Vad uppskattar du med Sverige nu när du bott i Paris så länge?
Svar:
Jag uppskattar min familj och mina vänner mest tror jag. När man har dem nära jämt är det lätt att man tar det för givet. Att de alltid ska finnas där. Nu vet jag att jag måste ta till vara på den tid jag får med dem och att man måste underhålla vänskapen, annars rinner den ut i sanden.
Mina två syskon och brorson.
Sedan uppskattar jag naturen. Sjöarna, havet, renheten och tystnaden. Jag sover som en prinsessa när jag är i Sverige för det är så TYST. Älskar det! Orörda skogar och skärgården ger mig ett lyckorus.
Efter det tryggheten och friheten. Att prata mitt språk och att folk förstår. Vänligheten man bemöts av omgivningen. Jämställdheten och moderniteten. Allting är mycket lättare och tar mindre tid. Att jag kan gå på stan en lördag utan att bli nedtrampad av en hord japanska turister på jakt efter senaste Chanelväskan. Att jag kan gå i kort kjol på sommaren utan att känna mig nedstirrad.
Maten och sötsakerna är egentligen inte så viktigt, men jag uppskattar verkligen saker som ost på grov limpa och kan gå hur länge som helst inne på ICA när jag är hemma. Jag saknar verkligen svenska mataffärer! Sedan är ju sådant som räkmacka, vaniljhjärta, mellanmjölk och piggelin himla fint. Mjukglass ska jag frossa i när jag åker till Sverige i augusti!
Man blir lätt lite patriotisk när man flyttar utomlands. Är det någon annan utlandssvensk som känner igen sig?
Jag skryter gärna om våra utlandskända svenska artister, lyssnar skarpt när det pratas om Sverige eller svenskar på TV:n, och blir helt plötsligt väldigt intresserad av Eurovision och svenska högtider jag knappt visste fanns tidigare. Christophe och jag kan bli ovänner om vilket land som är ”bäst”, haha. Samtidigt som jag kan vara kritisk till Sverige och känna att jag inte alls vill bo där just nu. Det finns mycket som är bra, men också mycket jag inte klarar av. Jag antar att det är för att jag nu upplevt båda sidorna. Fördelarna och nackdelarna.
Home is where your heart is.
Just nu trivs jag med tillvaron och känner för första gången på länge mig nöjd att vara där jag är. Samtidigt kan jag få det bästa av två världar. 3/4 av Frankrike och 1/4 av Sverige. Jag kommer nog alltid ha en fot i Sverige och en i Frankrike. Oavsett var jag hamnar senare i livet.
No Comments
Freedomtravel
Flera av de saker du skriver om Sverige är sånt som jag också uppskattar och kan tänka att jag skulle sakna. Men är det sant att man känner sig utstirrad i kort kjol? Det hade jag nog inte väntat mig ändå… Eller beror det på sammanhanget?
Gabriella
Jag håller verkligen med på alla punkter! När jag var hemma sist frossade jag i ostmackor och mjölk, för det är liksom inte samma sak i Frankrike. Och det med kjolen håller jag så med om. Ännu värre är det ju om man skulle ha korta shorts. Trots att det är 35 grader och sol så stirrar folk som att man vore naken! 😋
Christine&Paris
Som "blond" utländsk tjej tror jag man upplever det mer. Fransyskorna är ju oftast mörkhåriga och de är inte lika exotiska som blonda tjejer. Vissa gånger bryr jag mig inte, jag menar det är ju smickrande på ett sätt 😉 Andra gånger när det är en sliskig 50-åring som tittar på dig som om du vore a piece of meat och verkligen strirrar känns det mindre kul.. Sen beror det på om jag går ensam eller med min kille. Är jag med honom vet de att det inte är lönt, haha. Sen har såklart fransyskorna korta kjolar eller klänningar men oftast lite längre, nästan till knäna 😊 Tror mest det beror på att jag inte ser fransk ut.
Christine&Paris
Ja det är gott med ett glas mellanmjölk tillsammans med en ostmacka 😉
Christine&Paris
Hehe, tro mig, det kommer. Om ett par månader kommer du vara en äkta patriot och hänga ut en svensk flagga på balkongen 😉
Anna
Håller med om mycket! Jag var extremt patriotisk de första två åren i Paris. Köpte nyponsoppa och träskor i La Boutique Suédoise (som numera är stängd), tapetserade väggarna i mitt chambre de bonne med bilder av Sverige och Abba och bakade pepparkakor och lussebullar till advent. Sprang benen av mig efter vitmossa till adventsljusstaken (det finns inte i Paris kan jag meddela), osv, osv… Det där lugnade ner sig senare. Jag träffade en fransman och fick uppleva och lära mig uppskatta det riktiga Paris på ett annat sätt. Men tror absolut att man behöver en "övergångsperiod" när man flyttar utomlands och att man blir extremt patriotisk p.g.a. en slags identitetskris. Det jag kom att sakna allra mest under senare år var havet och jag kan idag inte tänka mig att bo långt från havet. Paris är stressigt, bullrigt och stinker rätt illa på sina ställen (metron!!). Jag återvänder gärna ibland, men skulle inte kunna bo där igen.
Christine&Paris
Ja jag känner själv att det nog räcker med ett år till här, sedan har jag lust att prova någonting nytt 😉 Paris finns ju alltid kvar!
Christine&Paris
Vad kul!