Åt rätt håll
Tänk att vi alltid strävar efter så mycket, när det allra enklaste kan vara det som skänker mest lycka. Det är lätt att glömma bort vad som verkligen betyder någonting när samhället är uppbyggt kring att skapa behov som bara stressar oss. Det där perfekta och statushöjande. Jag tänkte på det när jag satte mig och drack en cappuccino på ett av mina favoritställen i Malmö, Dolce Sicilia. De har inte bara riktigt god italiensk glass utan även gott kaffe och otroligt sympatisk personal. Jag kände mig så tillfreds just då, trots en ganska känslosam vecka. Saker och ting börjar ordna upp sig nu. Dåliga dagar känns inte lika jobbiga längre. Framtiden känns ljusare. Självkänslan är högre och självkritiken blir lättare att vifta bort. Ångesten kommer allt mer sällan. Jag känner tacksamhet varje dag för det jag har. Jag är framförallt tacksam för min egen kraft och för att det går åt rätt håll. Sedan är jag stolt över den jag är och blivit. För att jag lever. För att jag VILL leva. Det är en underskattad känsla för någon som för bara några månader sedan hade tappat all livslust och tro på sig själv.
Hallelujah moment på det va?! Bli inte förvånade om jag helt plötsligt går med i pingstkyrkan och börjar dela ut flyers på stan medan jag utropar ”Gud välsigne dig mitt barn!”. Det är inte ett helt omöjligt scenario.
Nu sitter jag på biblioteket och ska egentligen jobba med styrelsegrejer, men som tydligt märks så fastnade jag här i stället. Jag ska göra det jag måste göra och sedan bege mig hemåt. Min lägenhet ser ut som ett slagfält och jag får middagsbesök senare i veckan så kvällens syssla blir att städa.
