Att gå till läkaren i Frankrike

Det enda produktiva jag gjort av min söndag är att köra två maskiner tvätt, packa ur min resväska (det måste vara rekord för mig för oftast tar det ungefär två veckor att göra det) och gå den korta biten till mataffären (eftersom att jag inte alls tänkte på att köpa mat för idag också när jag var där igår). Förutom det har jag mest suttit i min pyjamas och tittat på serier.

Magen känns nästan återställd nu, men för säkerhets skull så har jag undvikit mat och dryck som är för mycket för den att bearbeta. Jag har ätit samma soppa tre måltider i rad och börjar bli ganska trött på att dricka te, men tänker att jag lika gärna kan detoxa från kaffe ett par dagar. Att jag har huvudvärk av koffein-abstinens är inget bra tecken. Jag fick förresten en så himla fin temugg av Sophie som hon hade köpt i Turkiet. Den är handgjord och handmålad.

Fikon som köptes i Paris och smugglades över den svenska gränsen.

Förresten. Såhär ser det ut när man har gått till läkaren i Paris. Sophie skrattade åt mig när jag radade upp paketen vid frukosten igår morse. Dessutom undrar jag hur de tänkt att man ska kunna läsa instruktionerna med den slarviga handstilen? Jag vet ju knappt vad jag stoppar i mig. TVÅ olika mediciner för diarré. Sedan fick jag en medicin emot illamående och en emot magsmärtor. Lite kul att mitt Carte Vitale (det franska sjukförsäkringskortet) fortfarande fungerade efter fyra år. Med det fick jag lite rabatt.

Det är inte riktigt likadant att gå till en fransk läkare som en svensk. För det första har de helt vanliga kläder på sig och alltså inga sjukhusrockar. De flesta har sin egen privata klinik men är conventionné (lierad) med det franska sjukvårdsförsäkrings-systemet, så att du betalar en mindre summa. Ungefär som i Sverige, men att priserna varierar. Det kan alltså kosta allt från 25 euro och uppåt. Med din privata sjuförsäkring (som kallas mutuelle de santé och oftast betalas till 50% av din arbetsgivare) får du tillbaka en viss procent. Detta kunde jag tyvärr inte utnyttja eftersom att jag stängt ner mitt franska bankkonto, och inte har en mutuelle såklart.

Dessutom är de aldrig, alltså ALDRIG i tid. Om du har bokat tid klockan 11 så får du komma in sådär 20-30 minuter senare. Det kan vara för att de gärna snicksnackar medan man sitter där och mest bara vill hem till sängen. ”Aaah, vous êtes SUÉDOIIISE? Comme Zlatan… bla bla…. Vous êtes de Malmö? Moi j’ai un ami là bas qui est marié avec une suédoise… bla bla…”*. Etc etc. Sedan frågade han i vanlig ordning om jag röker/dricker ibland, medan jag kallsvettig och illamående börjar ångra att jag ens lämnade sängen, och då kom frågan om vad vi har för alkohol i Sverige. Jag ba’, ”eh jag har spytt hela natten. Jag vill inte tänka på alkohol just nu…”.

* Ah, ni är svenska? Som Zlatan… bla bla… Bor ni i Malmö? Jag har en vän som bor där som är gift med en svensk kvinna.

Handskrivet recept och så ett slags intyg för mitt försäkringsbolag…? Att besöka läkare, myndigheter etc. i Frankrike är lite som att gå tillbaka 30 år i Sverige. Fransmän skriver för övrigt sitt efternamn med versaler, och innan förnamnet. Mitt efternamn skrev han också med versaler men det har jag censurerat bort, hehe.

Nej nu ska jag lägga mig under täcket och fortsätta mitt Skärgårdsdoktorn-maraton med ett till avsnitt innan jag tackar för idag.