Att hitta balansen efter en depression

Den här veckan har varit så himla härlig, rolig och energigivande. Precis vad jag behövde just nu. Om jag ska vara ärlig så har jag den senaste tiden – i vissa perioder – kämpat med att hålla motivationen uppe. Vintern var alldeles för lång, jag har känt mig ensam samtidigt som jag saknat lust att hitta på saker och ganska ofta har ångesten smugit sig på med påminnelsen om hur skör jag var för knappt ett år sedan.

Många gånger har det varit svårt att hantera sviterna efter depressionen för jag måste hela tiden jobba på att hitta en balans. När är jag trött på grund att jag är utmattad och när är jag trött för att jag tror att jag är utmattad? Ibland kan jag sova nio timmar på en natt och ändå känna som att jag skulle kunna sova nio timmar till, under en veckas tid. För mycket jobb kan påverka både minnet och min koncentrationsförmåga men samtidigt mår jag bra av att sysselsätta mig och får ångest vid minsta oro för min ekonomiska situation. Jag har haft svårt att acceptera det faktum att jag inte är samma person som tidigare, och att jag inte kan eller orkar leva så som jag tidigare gjort. Ett heltidsjobb är just nu inte att tala om exempelvis. Jag mår hellre bra mentalt än tjänar mycket pengar som i slutändan skulle få mig att halka ner i en djup depression igen. Det är den där balansen som är så viktig och inte alltid helt lätt att hitta. Såklart är det på gott och ont. Nu lyssnar jag på varningstecknen och vet hur jag ska hantera de där dipparna jag ibland får. För de kommer ibland. Det var trots allt inte ens ett år sedan jag mådde så dåligt att jag såg hela världen och framtiden i svart. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och kommer aldrig mer ta min psykiska eller fysiska hälsa för givet.

Hursomhelst så trivs jag så bra med sådana här veckor. Lagom mycket jobb och uppstyrda planer varvat med spontanitet. Avkoppling som blandas upp med carpe diem. När jag får en massa positiv energi från sociala aktiviteter samtidigt som jag får tid till att vara för mig själv mår jag som bäst. Då höjs min självkänsla några steg. Dessutom har jag skrattat så mycket denna veckan. Sådant där genuint skratt som kommer från magen. Jag är så tacksam för att kunna sitta vid en middag med vänner och faktiskt känna mig närvarande. Att inte bli utmattad av hög musik eller känna mig dum för att jag inte hänger med i konversationerna. Att kunna dricka två glas vin utan att vakna med en fruktansvärd ångest nästa dag. Att inte älta allting jag eller andra säger och gör i all evighet tills hjärnan nästan sprängs av självtvivel. Så känns det inte längre och det är jag innerligt glad över.

Lite bilder från helgen kommer upp på bloggen i morgon. Nu ska jag äta middag och kolla på en serie. Jag åt en stor glass för bara några timmar sedan men om det är någonting jag aldrig kan få för mycket av så är det mat. I fredags poppade ett munsår upp på överläppen så det är däremot inte helt lätt att äta just nu. Det ser ganska roligt ut när jag dricker för jag försöker undvika halva läppen, haha! Jag är innerligt glad att munsåret beslöt sig för att göra mig sällskap denna helgen och inte nästa när jag ska på en stor 40-årsfest.

Kram på dig min vän och ha en mysig söndagskväll! ❤