Att lära sig att säga nej

Ibland är det viktigt att inse sina begränsningar. Min moster nämnde någonting klokt när vi pratade i telefon häromdagen. Hon sa någonting i den här stilen: ”Du måste börja säga nej till det som ger dig ångest, och ja till sådant som hjälper dig att hitta tillbaka till dig själv”. Hon har så rätt. Jag är så bra på att ta på mig för mycket saker, av rädsla för att andra ska bli besvikna eller för att jag verkligen vill klara av allt. I stället blir det bara tvärtom. De här sakerna jag säger ja till lägger sig om tyngder på mina axlar. Det börjar med en liten förnimmelse av stress, för att återgå i ångest och utlöpa i form av ren och skär panik. Inte alla gånger, men många av dem. Så nu ska jag börja säga nej. Rannsaka mig själv innan jag tar ett beslut. ”Klarar jag av det här just nu?”. Om svaret är nej så vet jag vad som är det rätta att göra.

Idag tog jag ett beslut om någonting som hängt över mina axlar som stora tunga säckar med potatis. Jag visste att jag hade tagit mig vatten över huvudet. Inte till en början, men efter ett tag så kände jag att det var mer än jag skulle klara av. Så jag ringde ett samtal, och fick en så fin respons på andra linjen. Efteråt så kände jag en lättnad och jag vet att det var rätt att lyssna på magkänslan. Även om jag kanske borde ha lyssnat på den för länge sedan.

Igår kväll hade jag en riktigt mysig kväll hemma hos Linnéa tillsammans med hennes lilla dotter, Aline. En så himla charmig liten fransk-svensk bebis. Det bjöds på stek, friterade potatisklyftor och bearnaisesås. Typisk fredagsmiddag som jag älskar. Sedan satt vi länge i soffan och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var precis vad jag behövde.

Nu tänker jag gå ut i solen och njuta av min lördag. Det är inte så varmt idag, men det är i alla fall fint väder och det är jag tacksam för. Det om något ger lite positiv energi.