Au naturelle

Har ni tänkt på hur mycket vår egen perception av oss själva kan skilja sig från andras? Det du ser hos dig själv är inte alltid andras bild av dig. Ni vet de dagarna då håret är otvättat och inte ligger så fint, kläderna på kroppen är något slags ihopplock som rafsats till från ”stolen” i all hast och då man helst bara vill undvika alla speglar för att slippa se sin blekt glåmiga uppsyn? När Karin från ekonomiavdelningen ger dig en komplimang för din fina kjol eller partnern utbrister ”vad vacker du är älskling!”. För de ser det som inte du ser.

Jag hade en sådan dag igår. Jag kände mig trött, tråkig och blek. Tyvärr fick jag inga komplimanger just idag men jag insåg att det inte behövdes. För egentligen spelar det ingen roll vad andra tycker om mitt utseende. Det viktigaste är den jag är på insidan och att jag är den personen jag vill vara. Det är då jag känner mig vacker. När jag gör någonting bra för andra eller är snäll mot mig själv. För varför ska jag säga till mig själv att jag är tråkig och glåmig? Vem säger ens så taskiga saker till sig själv?
Sedan måste man såklart ha lite självdistans och inte bryta ihop för att en kollega skämtsamt frågar om man är trött efter att ha snittat fem timmars sömn hela veckan. Men det är inte den där bleka och glåmiga uppsynen som avgör den jag är som person, utan hur jag väljer att hantera det. Jag övar på det ibland. Att inte kritisera mitt utseende utan faktiskt acceptera det för vad det är.

För jag är vacker oavsett hur jag ser ut. Sedan är det klart att jag känner mig lite hetare de dagar jag inte lider av sömnbrist och är inne på min fjärde dag med otvättat hår. Det är de dagarna jag borde känna mig EXTRA attraktiv. För att jag är bra precis som jag är, och att det inte förändras beroende på mitt fysiska utseende. Jag ska försöka tänka så framöver.

Klockan har bara flugit iväg ikväll. Jag håller på att tvätta just nu och fyllde två maskiner till för en dryg halvtimme sedan, vilket jag nästan ångrar nu. Jag orkar inte gå ner två gånger till. Blä. Dagens höjdpunkt var en stunds Facetime:ande (eller på messenger då för jag har ingen iPhone…) med Ina när jag kom hem från jobbet och hade släpat hem två kassar med mat. Det är synd att sms har tagit över så mycket för det är ju så mycket trevligare att se varandra och prata så att man hör den andras röst. Lite som det var innan när man började ringa på Skype. Jag måste göra det oftare. På tal om ovan nämnda person så ska jag skicka bilderna till henne från förra helgen, och gå ner till tvättstugan. Sedan duscha och diska medan jag lyssnar på Roxette.