C'est la vie

Besvikelse och kaffelängtan

Det är jobbigt när man gör ett misstag och blir sådär ångestladdat besviken på sig själv. Extra påtagligt blir det när den forna utbrändheten och depressionen kritiskt stirrar mig i backspegeln. Just i detta nu sitter jag på en buss på väg till Åhus för utflykt med fritids, och jag lyckades bli försenad till jobbet i morse så att jag verkligen kom i grevens tid. Min ena kollega blev ganska irriterad på mig, med all rätt, eftersom att hon fick dra det stora lasset med att förbereda, packa och hålla reda på att alla ungar var med. Jag hade gråten i halsen när jag kom fram till jobbet – 25 minuter försenad. För att jag skämdes så mycket och var så arg på mig själv. Jag bad om ursäkt men märkte hur arg hon var. Jag vet att det kommer gå över, för oss båda, men det är svårt att skaka av den känslan av oro i magen när jag redan känner mig ganska skör i allmänhet. Därför är jag tacksam för att jag inte har någon bredvid mig på bussen och slipper socialisera mig i 1,5 timme. Särskilt eftersom jag inte fått i mig något kaffe ännu. Jag borde tagit med mig en termos man kan dricka direkt ur. Rookie mistake.

Det blir säkert en trevlig dag det här. När det ångestdämpande pillret börjat verka och koffeinet strömmar i mina vener. Två dagar kvar innan jag slipper stressen på morgonen och får njuta av mitt morgonkaffe i lugn och ro. Inte för att jag räknar eller så.

No Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.