Black and white travel dreaming
Två dagar. Så länge har jag varit tillbaka från Paris och jag börjar redan fundera på nästa resa. Jag undrar om det är min personlighet, mina erfarenheter eller mitt stjärntecken som gör att jag så motvilligt rotar mig och ogärna stannar på samma plats för länge. Kanske en blandning av det? Dessutom är det något speciellt med flygplatser. Alla möts från olika tidszoner och alla är på väg någonstans. Det är som en tidlös plats där alla är i limbo. Varken hemma eller borta. Jag trivs på något sätt med det. Även om jag nog inte hade velat leva som en av mina vänner som flyger fram och tillbaka 2-4 gånger per vecka. En gång flög han Paris-Hong Kong för ett möte och Jag fattar inte hur han orkar!
Förresten så har jag hittat en riktigt rolig inställning på kameran som gör bilderna häftigt svart-vita med en kornig touch. Tycker att det ger en viss mystik till fotot. Jag vill typ fota allt med den inställningen! Måste hejda mig för att inte missbruka det. Naturbilder blir ju faktiskt finast i färg.
No Comments
Ellinor
Känner så väl igen mig i den där känslan. Dock brukar tankarna och planerna på nästa resa komma redan på planet på väg till den aktuella. Försöker att mota bort det och njuta av det som faktiskt komma skall. Men visst är det något särskilt med att drömma om, planera för och faktiskt veta att man har en eller flera stundande resor framför sig. Fina bilder btw (som alltid)! Kram
Christine&OtherSweetStories
Ja det är viktigt att njuta i stunden också 😊 och tack! Kram
Emelie
Precis som Ellinor kan jag verkligen förstå den känslan.. Jag tycker detsamma om att flyga, eller åka buss, eller tåg. Att vara i en icke-tid, där man väntar på en ny tid, på en ny plats. Rätt magiskt, faktiskt.
ISA
Tänkte senast igår på att jag gärna hade bott på en flygplats. haha, alltså en lägenhet någonstans bredvid en gate. Det är något med stämningen, den där förväntan. Och att det aldrig sover. Älskar det, gör mig trygg <3
Linn
… Precis som alla fyra här ovan tänkte jag kommentera precis samma sak! 😊 Det är på något vis som att man är i NUET när man är på en stor flygplats under rusningstid… allting händer liksom just NU, och det är svårt att fokusera på något annat (jobbproblem, ångest, tankar, eller vad det nu kan vara) i de stunderna man snabbt swishar förbi flera hundra andra, med sin resväska, alla ljud, boardingtider, stora familjer, ensamma resenärer, araber, amerikaner, europer, och alla miljoner olika språk och dialekter som fladdrar förbi en… Som en liten del av hela jorden, samlad på en och samma plats! Så roligt att få ta del av dina Paris-inlägg föressten! 😊))
Christine&OtherSweetStories
Du beskriver det så bra!
Christine&OtherSweetStories
Ja precis! Haha vore nice att bo bredvid en gate 😉
Christine&OtherSweetStories
Ja exakt sådär känns det 😊