Blandade känslor en lördag i oktober

Längtar efter palmer, värme och min syster. På måndag ska jag boka en resa till just de tre UPS:erna… 

Jag är nog lite orolig i själen idag. Stunder av vemod och likgiltighet varvas med total orkeslöshet. Jag går här hemma och känner som att jag måste ta mig genom en hinderbana. Jag vill/borde diska, skriva, träffa vänner, rosta ny müsli, svara på mail/sms, bära upp grejer till förrådet, klippa och måla naglarna, se någon spännande serie, rensa filer på datorn/mobilen, laga vettigare måltider än ”breakfast for dinner” och läsa någon av de fem olästa böckerna i hyllan. Inget av det har jag energi för. Trots att jag igår kände mig så himla glad och förväntansfull. Det är frustrerande när jag inte kan komma på varför jag känner mig så omotiverad. I två veckor har jag haft mer energi än någonsin, känt glädje och framförallt tacksamhet för så himla mycket. Mest av allt för min egen kraft och förmåga. Dessutom är jag tacksam för alla människor i min närhet. För relationer som gått från trasiga till starkare. För att jag är så förbannat priviligerad. Det ska inte tas för givet. Utöver det hade jag en härlig fredag igår så jag borde inte känna dessa negativa känslor.

Letar jag efter fel? Är jag rädd för att jag ska jinxa min lycka? Kanske är det helt enkelt det faktum att jag förbrukat så mycket energi att jag nu är urladdad. Nästan varje dag i två veckors tid har jag tvingats visa mig från min allra bästa sida. Nya människor att göra ett gott första intryck på, höga ljudvolymer (barn kan verkligen komma upp i en hög decibelnivå…), många intryck, minnesbanken har fått överprestera under långa dagar, sömnsvårigheter och tidiga morgnar. Borde jag ge mig själv lite tid att landa i det hela? Jag jobbar inte heltid, men att gå från 0% till 80% på kort tid är troligtvis mycket för min hjärna att hantera när den för ett halvår sedan var helt utmattad. Jag trivs ju med det här jobbet, men tänker att det allra bästa är att vara så snäll mot mig själv som jag bara kan. Strunta i måsten och skjuta på sådant som kan vänta.

Det har varit en lång och svår väg tillbaka från depressionen. Den jobbigaste men även viktigaste livsresan jag gjort. För första gången på länge känner jag mig mentalt stark. Därför tar jag det så mycket hårdare när de där svaga stunderna kommer, med en lätt ångest och en dämpad lust för saker jag annars tycker om. Så den här helgen tar jag hand om mig själv. Ikväll kör jag ett par maskiner tvätt för att ren tvätt gör mig glad (på riktigt, hehe), sen ska jag laga till en enkel kycklinggryta till middag och efter det ha lite mysigt hemmaspa innan jag tittar på en mysig film.

Ha nu en riktigt underbar lördagskväll mina älskade läsare och vänner. Vi hörs i morgon! ♥

PS, annonserna mellan första och andra inlägget är inte mina eller ett inlägg från mig. Det är annonser från Finest. Just so you know.