Blasé

Liza mailade mig och sa att hon skulle vara på flygplatsen 2,5 timme innan flyget går nästa onsdag. Hon åker nämligen samma flight som jag så jag får flygsällskap för en gångs skull. Men två och en halv timme innan? Tur vi är två!

Kastrup har blivit lite som mitt andra hem. När öresundståget kommer fram och rösten säger ”neste station, kobenhavns lufthavn” går jag vant ur tåget, upp för rullbandet, tar snabbt en vagn där de alltid brukar stå och traskar med snabba steg till Terminal 2, där Norwegian har sin checkin-disk(skönast är att flyga med SAS, alldeles vid tågen), fixar boardngcardet snabbt i maskinen, säger hej, lägger fram passet(en rutinerad flygare vet att man inte behöver skriva ut det där pappret från internet) och slänger upp väskan på bandet. Sen genom säkerhetskontrollen där man aldrig behöver ta av stövlarna och där jag alldrig ler och frågar om jag måste ta av mina smycken. Såklart behöver jag aldrig göra det. Och såklart vet jag också att flyget alltid går från Gate A.
Jag börjar känna igen personalen och det dröjer väl inte länge förrän vi hälsar på varandra som polare och jag vant frågar, ”har ni något nytt inne?” på spritavdelningen på taxfreen. Allt är för dyrt med så man kan inte roa sig med att shoppa.

Det blir lätt lite tråkigt att resa ensam. Särskilt när man flyger från ett annat land(Kastrup ligger ju i Danmark…) och inte ens kan surfa på mobilen medans man väntar. Eller ringa en vän.

Dagens i-landsproblem kanske? Haha! Herregud vad man blir blasé som svensk…