Blommor som plåster på såren
Tror ni inte att jag ramlar med cykeln på vägen hem? Det värsta var att jag inte ens satt PÅ den, utan att jag ramlade över den för att jag skulle backa medan jag ledde cykeln bredvid mig. Fast det kanske var lika så bra för det hade säkert varit värre annars. Helt plötsligt så faller jag som en klumpeduns över min cykel med benen i vädret. Slår i höger skinka, nedre ryggen och foten. Jag låg där och visste inte om jag skulle skatta eller gråta. Lyckligtvis så var Madde med mig, och sedan var det några människor som stannade och frågade om jag var okej men man känner sig ju så himla dum när man ramlar. Särskilt på ett så korkat vis. Min första tanke var ”datooorrrrnnn!!!”, som låg i väskan och som i sin tur var placerad i korgen. En jäkla tur att jag nyligen köpt ett datorfodral som specifikt ska klara av dunsar. Jag skiter väl i min kropp så länge datorn inte går sönder. Tack Madde för att du inte skrattade åt mig fastän det säkert såg roligt ut. Dä ä vänskap det.
De fina blommorna jag köpte häromdagen piggar i alla fall upp och adderar lite optimism i livet (lägg märke till kvisten med rosa blommor som av misstag kom med i buketten). Jag ska ta en dusch, fixa lite middag och sen cykla in och möta upp med vänner för ett glas lördagsvin. Kanske även gå på fest. Vi får se vad jag känner för. Måste få klart lite saker innan måndag morgon så vill helst inte vakna med huvudvärk i morgon.
