Borta bra men hemma bäst?
Jag och C ska på bröllop i Sverige och tydligen ska alla par splittas vid middagen och placeras vid olika bord. Jo det blir kul för en fransman som kan tre meningar i svenska och inte känner en kotte mer än bruden.
I Frankrike skulle det ses som högst märkligt att göra på samma sätt. Hmm. Kulturskillnader märks av så tydligt efter att man bott utomlands ett tag. I Sverige är allt så modernt och nyskapande, det ska snitsas till och göras mer speciellt. Här är det mer traditionellt, gammaldags. Vilket både har sina för- och nackdelar.
Tur att min kille är social och pratar bra engelska! Rykten säger att det finns fler fransktalande på bröllopet så kanske känner han sig som hemma ändå. Haha. Synd bara att svenskar inte är lika glada för att prata engelska när det väl kommer till kritan. Vi pratar bra engelska i Sverige men oftast är vi ovana med det och pratar helst svenska. Enligt min erfarenhet. Jag minns när jag jobbade på Lidl och det kom en engelsktalande i min kassa. Jag blev skitnervös och drog till svengelska i stället. ”You can put your things… ehh food on the band”. Snyggt.
Vad tycker ni som rest mycket eller bott utomlands? Har jag rätt eller fel?
Nej nu måste jag sova om jag ska orka upp kl 5 i morgon bitti. Vi ses från Sverige. Natti!
No Comments
Emma says style, love & rock and roll.
Jag har ju bott så många år utomlands, i olika länder, och jag har därav själv inga problem alls med att prata Engelska. Däremot var det tungt när jag flyttade hem till Sverige ett tag för att plugga och min dåvarande kille (som var engelsman) ofta kom och hälsade på. Mina andra beresta kompisar hade inga problem med att prata Engelska, men i stort sett ALLA andra. Fastän de kan?! De är bara så nervösa för att han var "riktigt" engelsktalande. Jag brukade trösta all med att han snarare var imponerad, för vi pratar ju faktiskt två språk, han pratade ju bara ett!
Sofia
Jag har faktiskt en helt annan uppfattning om det där med svenskar och engelska. Jag tycker vi ligger högt i topp i den frågan. Särskilt efter tat ha varit ett år i Tyskland nu… Här är dte ofta ren ocilja. Och att vissa i Sverige fortfarande är ovana är inget konstigt, alla reser inte eller hamra i situationer genom sitt arbete där man har kontakt med andra länder. De utlänningar jag träffat och som besökt Sverige tycker det är så fantastiskt att alla kan engelska och att de är så hjälpsamma. Men att man har olika uppfattning om frågan, det beror nog helt på vilka kretsar man umgås i och hur man själv är uppfostrad.
Jag tänker iaf fortsätta att vara stolt över tat vi i Sverige är så himla bra på engelska =)
Samantha
Jag tror att det är så enkelt att det språk som faller sig naturligt att prata är det de flesta i sällskapet pratar. När jag var utbytesstudent var det väldigt många från Frankrike och ja, de talade oftast franska.
När killen är här och hälsar på snackar jag och vännerna engelska när han är med men det blir lätt att det övergår till svenska. Ofrivilligt och inget illa menat men det bara händer liksom.
Samma sak när jag är i Frankrike. Även om nivån kanske inte är densamma som här i Sverige så försöker många snacka engelska med mig. Dock så blir det ofta så, när vi är större sällskap, att de börjar snacka franska.
But no hard feelings:)