Brunch på Kapstadens bästa kafé och fotosessioner i Bo-Kaap

Idag har jag en nästan melankolisk saknad efter Kapstaden. En helt enorm nostalgikänsla satte fart och jag önskar till stor del att jag var miljonär och kunde hoppa på mitt privata jetplan för att flyga ner till södra halvan av jordklotet för att tillbringa den svenska vintern i en av världens vackraste städer. Särskilt efter att ha lyssnat på Passionfruit med Drake, en låt som påminner mig så mycket om min tid där nere. Den hörde jag ett par veckor innan jag skulle åka hem men ändå har den liksom satt sig som en igel på just minnena från Sydafrika.Jag hittade några bilder från min sista söndag i Kapstaden innan jag flög hem till Sverige två dagar senare som jag ville dela med mig av. Dagen började med frukost på ett kafé precis i början av Waterkant Village, sedan strosade jag lite i Bo-Kaap innan jag blev upphämtad av Eva och Jankel. De föreslog brunch/lunch på Origin som är ett av stans mest populära kaféer. Kapstaden har en kaffekultur likt den vi har i Sverige och det finns flera kafferosterier som satt ribban för den nya kaffekulturen i ”Mother City”, som Kapstaden kallas. En pionjär bland alla kafferostare är Origin och de har en hel meny med olika typer av bönor, brewings och även kaffedrinkar. Jag drack aldrig något kaffe där, men enligt Jankel så gör de stans godaste kaffe.

Efter lunchen körde vi bort till Bo-Kaap där vi parkerade och gick runt lite i området.

Egentligen ska man vara ganska försiktig när man promenerar i Kapstaden. Brottsligheten är hög och många kriminella är höga och/eller desperata galningar som inte har någonting att förlora. De kan mörda för trehundra rand. På dagen brukar det vara okej så länge man är lite streetsmart och använder sitt sunda förnuft, men jag skulle aldrig röra mig ensam i dessa områden. Vi kunde höra vapenskott lite längre upp på kullen… Jankel var lagom road av mina och Evas utdragna fotosessioner.

Här är Jankel och Eva. Jag och Eva delar samma kusin som parade ihop oss inför min resa ner. Jankel är sydafrikan med afrikaans som modersmål. Ni vet det språket som låter nästan som nederländska? Fast han pratar helt perfekt engelska eftersom att det är språket som används rent generellt. Dessa två var helt fantastiskt snälla, generösa och omhändertagande under mina månader där nere. Jag har Eva att tacka för kunskapen om tampongtornen och Jankel lärde mig att bli livrädd för spindlar vars bett får huden att ruttna. Tur att de fanns där under min tid i Sydafrika. Dessutom är de typ världens sötaste och mest kärleksfulla äkta par.

Här är jag. Eva tog några bilder på mig. Jag kände mig lite som en modebloggerska när jag stod framför en massa färgglada väggar och försökte se sådär svalt obrydd men ändå snygg ut. Plus att det ska vara perfekt ljus (vilket inte inte var här eftersom att det var tidig eftermiddag = solen stod högt på himlen). Det hela påminde mig om varför jag INTE är en modebloggerska. Hur orkar de allt piffande och att bli fotade från femtioelva olika vinklar vareviga dag?

En bild på mig och Eva också såklart. Hon kommer från Pajala ursprungligen så man kan ju verkligen säga att hon flyttat från ena sidan av jorden till den andra. Från norr till söder. Detta var för övrigt i början på april och jag kom till Kapstaden i november. Fem månader i kjol och t-shirt. Mina fötter saknar att gå i sandaler. Hello fotsvamp i ett halvår.

Herregud vad jag saknar denna plats ♥

Jag tror att jag måste börja jobba hårt för att spara ihop till en ny resa dit ner inom en snar framtid. Idag är längtan så stark att det nästan gör ont i hjärtat. Vissa dagar vill jag nästan flytta tillbaka.Nu ska jag ta en dusch, äta rester från gårdagens middag till lunch och sedan dra ut i den friska luften för att fika med en vän.