Can’t find paradise on the ground

Jag hade stora ambitioner igår om att idag vakna pigg som en mört och skutta upp ur sängen. Sträcka upp armarna i luften och tänka högt för mig själv ”Ååååh, vilken härlig dag!”, medan jag glad som en lärka bockar av att göra-listan. Riktigt så blev det inte för idag kom den sociala baksmällan. Efter en hel helg då jag ansträngt mig för att vara på topp, ge ett gott intryck och koncentrera mig på alla intressanta anekdoter så är jag mentalt utmattad. Plus att jag varit så irriterad på dumma människor ända sedan helgen. Personer som är för korkade för sitt eget bästa och det har jag inte tålamod för. Det var såklart inte någon av de som jag firade midsommar med, utan andra personer som lyckats nå mig med idiotiska sms eller annat. Sedan fortsatte det under resan hem med fler korkade människor. Kan inte alla puckon flytta till landet Långtbortistan? Vi kan skicka dit alla idioter till världsledare också så kanske det blir ordning på världen på kuppen.

Så idag har jag i princip inte gjort ett jäkla dugg. Förutom en promenad till apoteket så har jag legat under täcket och väntat på bättre tider. Sedan kom jag på att det är måndag och då får man vänta länge på bättre tider. Till slut fick jag kraft nog att ta mig upp ur mitt stirra-på-sprickorna-i-taket-tillstånd och lyckades med bedriften att diska, städa undan, halvt packa ur väskorna, sortera tvätt (orkar dock inte tvätta, där går gränsen) och laga middag. Spagetti och färdig pastasås förvisso, men bättre det än inget alls tänker jag. Jag lyxade till det med att hacka i lite zucchini och riva parmesanost över skapelsen.

Nu ska jag ta en dusch och sedan titta på någon film som får mig att må bra. Lite glass tänker jag unna mig också, och så ska jag bättre på lacket på naglarna. I morgon är en annan dag, och allt löser sig. Jag måste tänka så. Annars blir jag tokig.