Chanel at rue Cambon

När jag var i Paris fick jag sådan lust att köpa nytt nagellack från Chanel. Okej, det lät kanske lite snobbigt, men låt oss säga att jag ville unna mig det. Jag gick till deras flagship store på rue Cambon och såg först kön och tänkte, ”no way”. Fast sedan gick jag fram till vakten och frågade om man kunde köpa smink här, då släppte han mig före i kön. Jag köpte även en nagellacksremover som typ var den bästa jag någonsin provat. Fast med ett pris på 150 spänn vore det en skandal om den inte var det. Hur fint är det inte med glasflaska dessutom?

Ingen som jobbar inne i butiken har någon humor, märkte jag när jag skämtade om att det finns en säljare till varje kund. Killen som hjälpte mig tittade allvarligt på mig och sa att det är viktigt att alla får förstklassig service. Det stämmer verkligen också. Alla behandlas likadant och allting går efter en mall. Obligatoriska fraser och inövade manéer. Utan några leenden. Undrar om de ens får lov att le? Först väljer du vad du vill ha, sedan går du till ”kassan” och betalar. Där får du sitta ner på en stol medan en kvinna lägger ner ditt kvitto i en fin pappersmapp som det står Chanel på. Sedan får du komma tillbaka till din säljare för att få din perfekta papperspåse och minst fyra olika parfymprover.

Precis innan jag ska gå ut passerar en kvinna förbi mig i skyhöga Louboutin-stövlar och en svindyr Hermès Birkin i krokodilskinn. Accessoarer som troligtvis kostar lika mycket som tre månadslöner för mig. Bara att köpa nagellack är en upplevelse i Paris.

No Comments