Cranky Monday

Jag känner mig PMS-irriterad idag. Sådär så att det finns en underliggande retlighet i kroppen som biter till så fort någon eller någonting stör min sinnesfrid. Folk som inte respekterar min tid eller grejer som inte fungerar som det ska. Ett dilemma dök upp på radarn som jag var tvungen att ta ställning till, samtidigt som jag fick hålla mig från att inte visa irritation över ett meddelande från en person i min närhet. Helst av allt ville jag skicka iväg ett bitskt svar men jag höll mig på mattan. Jag vet ju att jag just nu är lite extra konfliktladdad (någon annan som har en tendens att ”mucka gräl” den där förbaskade PMS-veckan??). Det är dessutom så himla jobbigt när magkänslan inte ger klara signaler och beslutsångesten kryddar den redan ängsliga tillvaron. Det hjälper verkligen inte att min menscykel är lika regelbunden som busstidtabellen i rusningstrafik, vilket gör mig extra frustrerad för jag vet inte om det är PMS eller om jag bara är såhär. Som toppen på isberget så är det väldigt grått och deppigt väder, vilket det har varit sedan jag vaknade. Helst skulle vilja ligga under täcket tills vitsipporna blommar. Som du hör så är glaset definitivt inte halvfullt den här måndagen.

Nej hörni. Jag tror att jag måste försöka vända på den här pessimistiska skutan. Förhoppningsvis kan en löptur med en underhållande podcast i hörlurarna bli det som höjer humöret. Jag gissar att jag kommer orka springa ca 1,7 km men det är ju bättre än inga kilometer alls.